Oförmögen

Jag exalterat vid skafferiet: Oh, det här kaffet, jag döör. Nymalet kaffe luktar så gott att man kan bli kåt för mindre.

Relativt ny bekant dröjande från andra sidan köket: ... ... ... mjölk?

Varför kan jag aldrig hålla käft? Varför är inte mitt talorgan förknippat med lämpligt hjärncentra? Min tunga tycks oftare än bekvämt vara direkt kopplad till centrala ryggmärgen. Inget passerar skallen, jag bara pladdrar. Jag och Mademoiselle lider av samma syndrom. Om du har sagt något dumt, säg något ännu dummare så glömmer de bort det första! Trampa vidare genom klaveret med dina stålhättade tossor och få det att låta så att Mozarts valthorn skrynklas, Brahms vrider sig i jorden.

Sen kunde jag inte bestämma mig för om jag skulle spela på något kvinnligt (varför skulle det vara kvinnligt att rodna?) och verka söt eller låtsas som ingenting och bara fortsätta att ta plats som vore det självklart. Om jag inte vore en så pryd varelse hade jag åtminstone försökt ge det senare en chans.