I don't have Bette Davis eyes
Golvet är översållat av små papperslappar med röd och blå text på. Röd för ja, blå för nej. Borde jag ha gjort tvärtom? Det blir ett gigantiskt flödesschema. Om jag lyckas slutföra det här ska jag fira så skjortan åker av på lördag kväll. Dansa på borden, kyssa vackra män, krama min mamma och börja ett nytt liv. Eller så. Innan dess planerar jag att ta en solpromenad med F, äta middag med Mademoiselle och hämta ut min Flaming Lips-biljett på närmaste ATG-ombud. Ja, jag kommer att tjata om den där konserten ett tag framöver.
5 kommentarer:
Röd för ja känns helt naturligt. Röd är en kraftfärg.
Du gör rätt. Du är rätt.
tack tack, då fortsätter jag på det spåret.
Komplettera med röda mascaran igen. Klä dig i rött. Hetsa upp dig lite och se rött?
Promenaden var ju väldans fin. Men mina fötter gjorde ont när jag kom hem. Skorna är inpromenerade ordentligt nu i alla fall.
Är det inte de där polska skorna du skrutit så om, Eff?
Jo! De sitter som de vore gjorda för mina fötter. Underbar passform.
Men man måste ju alltid gå in ett par skor, oavsett hur bra de sitter. Det får väl anses vara gjort nu, som sagt.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida