Sluta tjata FFS

Två saker får mig ur balans. (Två saker? HAHA JAG DÖR.) Anyways, folk som trugar om alkohol och folk som trugar om mat. För det första alkoholen och denna jävla intolerans mot människor som av endera anledning inte vill ha den. Antingen bara just då, eller inte över huvud taget. Ett vanligt enkelt nej tack godtas inte. Det godtas aldrig. Ett nej tack går inte att lämna utan att kommenteras, diskuteras och dissekeras. Om du säger nej tack till alkohol är du antingen gravid, bilburen, frigid eller bakfull. Om antagande om graviditet föreligger måste detta raljeras över. JASSÅ HAR DU EN PÅ JÄSNING, BRÖÖÖL. (Rör någon min mage dödar jag dem.) Om bilen eventuellt kan tänkas stå utanför lokal förväntas vederbörande uttrycka sin beklagan med ett tyst ursäkta och komma med lågmäld förklaring om att barnen har mässlingen/vattkoppor/galna kosjukan och därför måste hämtas med bil hos morfar. Vi vet alla vad vi tycker om frigida människor, och det är bara kvinnor som kan vara det. Enough said. Det är alltså egentligen bara om du är bakfull som möjligheten att tacka nej till alkohol utan att få din anledning dragen inför rätta existerar, och då enkom för att du redan har druckit alkohol och därför uppenbarligen inte var gravid, bilburen eller frigid. I alla fall inte då.

För det andra, matfascisterna. Kanske tydligare, mat- och ätfascisterna. Det är skillnad på mat och att äta. Jag vet inte HUR MÅNGA GÅNGER jag fått höra att jag är så smal och borde äta mer*. Asså jag har inte så många fingrar. Folk säger det till mig som om jag vore en femåring, snedställda huvuden och låtsasbekymrade miner. Det enda jag hör är ÄT MER DU SÅ FRAMSTÅR JAG SOM MINDRE TJOCK. Man får inte tacka nej till mat heller, och absolut inte till bullar och fikabröd. Vi fikar in absurdum på jobbet. Jag tar aldrig. Jag vill äta socker när jag själv vill, inte för att en tant ställt köpebullar på bordet IDAG OCKSÅ. Och hur ska jag svara? Ett "nej tack jag vill inte ha för det ger mig så dåligt samvete att jag kommer att fundera över att gå och spy resten av förmiddagen" skulle liksom uppfattas som ganska otrevligt. Så deras idiotiska trugande som bara är av egoistiska skäl tvingar mig att vara antingen otrevlig eller le ännu mer och säga nej tack än gång till, fast lite högre och kanske med en ursäkt.

Ja, det första stycket är i du-form. I andra stycket kunde jag inte låta bli att vara jag. Det ligger närmare, även om båda problemen är samma.

(Det finns människor som verkligen bryr sig och som ärligen vill uppmärksamma eventuella ätstörningar, men de är försvinnande få i jämförelsen.)

*Jag äter fullt normalt, bara inte skit.