London
London i mitt hjärta, men du känns så märklig i mig. Jag vill dansa med dig, sjunga dina sånger och sugas upp i dina asfaltsgrå förorenade stadsväggar, sitta där som ett litet frimärke och dricka te med drottningen, skaka hand med dina turister, kostymer, barfotabarn och tidningskolportörer. Killa dig under din flyende haka medan soldiset blandas med mikropartiklarna och blir till en enda tätliggande gröt som gör mig lika grå som dina egna barn. Jag vill vara din! Kidney pie, sweetie pie. Samtidigt vill jag fly. Jag vill retirera till grönområden och Nybrokajer, till sällsynta kluckande hav där trutungarna pickar på sina mammors näbbar, till tysnaden, till isolationen. Jag vill både bo i dig och aldrig mer blanda mig på dina trottoarer. När byggarbetarna, punkarna, musikalutskicken, Madonnareklamen, kaffetörsten och shoppinglustan lagt sig, när fyllona på Tottenham Court Road lallat vidare och Northern Line är reparerad, när Chagall hängt klart på Tate, stod du ut med dig själv då?
Du känns så märklig i mig.
Och jag blev modellscoutad på Oxford Street. Mitt liv -komedin.
Du känns så märklig i mig.
Och jag blev modellscoutad på Oxford Street. Mitt liv -komedin.
7 kommentarer:
har varit i göteborg men återkommer till oslo imorgon torsdag, jobbar till sent tors å fredag. e du kvar över helgen annars får det bli nästa gång igen
Åh, precis så känner jag om London! Efter att ha bott där i tre år, lämnat vänner, jobb och spruckna förhållanden bakom mig, gör staden mig förvirrad. Jag älskar den, samtidigt som den ger mig ångest. Jag längtar dit, men när jag är där vill jag hem.
För övrigt behöver världen modeller som du.
ah, vilken text. modellscoutad dessutom, vad säger man? jag tror att det är tack vare ditt fina KRULL!
jonny baby, tyvärr. det verkar svårt detta. jag är tillbaka snart igen då, swear. om inte annat till en midlakekonsert i slutet av april.
kristina, ja denna stad är ett mysterium. metropolerna ropar men lugnet lockar.
zoe my darling. krullet var uppsatt vid tillfälle och jag skulle vara ett vidrigt modellstycke. men jag blev väldigt smickrad ändå.
Jag håller med Kristina, världen behöver modeller som du. Självklart skulle du bli modellscoutad. Vackra du!
Det här skrev du så fint, att jag aldrig ville sluta! <3
Åh nu längtade jag ännu mera till sommaren, då får jag med åka dit. Till London. Gud så fint det kommer bli!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida