Händer

Ja har blitt fräken nu och låt mig se, Eff har alltså sagt nåt, fått gehör från punkt punkt punkt och tatt bort det. Mig tycka det vara intrigerande, ugh. På Skillinge kraxa trutarna och skarven, solen och åskan leka halvtimmesleken och lakanen voro vita som oskyldig snö. Ja e inte där längre men längtan. Jobbet som vanligt idag, kanske inte ändå när här är så tomt. Tre tappra, en kopp kaffe och en pall Mac minis, Sveavägens avlägsna surr. Avslutade semestern i Vetlanda gjorde ja, bland flickorna från Östrogenborgen och en katt som heter Pysen. Har firat ettårsdag minsann också. (Om vartannat nu.) Badat från de mesta klipporna man kunde hitta och haft nervsammanbrott. Just när ledigheten känns i benstommen är den som slut.

Men alltså ja e tillbaka i stan och det spritter i grenen. Benen. Nej fy fan, det kittlar i fotsulorna. Menar jag. Jag älskar det nybyggda huset på Skillinge men själv är jag är byggd för staden I tell ya. Det händer.