2 år en sekund

Nu har jag varit på butiken (-erna) och köpt ohemula mängder lyxmat! Vi firar sån där tvåårsdag idag och det är ju en anledning god som någon att go all bananas och handla upp halva fiskaffären på Götgatan. Tänkte jag. Om du läser här innan du kommer hem lilla baby kan jag meddela att det bla blir havskräftor! Jag har tom köpt en present, men den gav jag bort redan i fredags eftersom den var tänkt att kunna användas i helgen (skitfula cykelglasögon med gult glas, höll på att få panik i cykelaffären när expediten trodde de var till mig, stammade fram dåliga förklaringar och uppträdde obegripligt).

Det som är najs med att köpa mat är att det är legitimt att spendera. Jag är som bekant rätt hårt fixerad vid kläder men varje gång jag handlar ett nytt plagg mår jag lite dåligt också. Vit medelklassflicka med rädda världenkomplex och allt det där. Om man handlar mat däremot, är det helt OK att köpa det dyra vackra brödet som är ekologiskt, för det är liksom dubbelbra. Och sen jag läste Den Hemlige Kocken studerar jag tvångsmässigt innehållsförteckningen på ostkex och sånt och det är i princip omöjligt att hitta nåt normalprisat utan härdade fetter och tillsatser. Jag kan tänka mig en tillsats eller två, det är inte det, men ibland är det mer E-grejer i än vanliga och då känns det för äckligt.

Fö är det helt galet att vi varit tillsammans i två år. TVÅ ÅR. När vi träffades kände jag efter typ fem minuter att jag var hemma med honom. Han fattade inte eller låtsades/ville inte fatta att jag var intresserad, så jag tog på mig att göra jobbet. För första gången i mitt liv skippade jag spelet och visade öppet hur jag kände och nu har det gått 730 dagar sen jag kramade om honom för första gången. Jag skulle lätt kunna bli blödig nu och berätta om allt han gör mig till men det får vänta till en annan gång. Det vore underbart om det kunde bli många år till...