Svenskarna kommer, svenskarna kommer

Konferensresa?!?

Jaha, det är så det går till. Madrid väckte min slumrande resnerv, jag som blivit så bekväm med att inte flacka längre. Plötsligt satt jag i en rondell och kände hur hela Bolivia vällde in i mitt medvetande igen. Typsnitten på vägreklamen är annorlunda, busschaufförerna är annorlunda, mäns blickar annorlunda. Och kvinnornas. Och deras kläder. Min oformliga garderob kändes om möjligt ännu mer midjefattig där den spatserade fram med mig på Gran Via.

Hur som.

Det var kurs, mat, dans och long islands inbeställda och tveksamt emottagna. Sena nätter, tidiga morgnar och jag kanske har hittat en ny vän? Hon verkar bra, oväntade drag, jag hoppas där. Försökte vara diplomatisk i en genusdiskussion av helt fantastiska mått, mellan annan kollega och kursledare, som båda var rörande överens om kvinnors oöverträffade lämplighet i att Vårda och Ta hand om. Höll på få dåndimpen. (Koppling long island?) På det stora hela slår fyrkantigheten emot mig med sin fulla kraft oftare än bekvämt på jobbet. Känner mig som en tystad rebell. Se hur jag ligger och sprattlar under kaffetappen.

Idag har kontoret befolkats av zombies. Jag kommer inte överens med riskwatchen nämnvärt och det är ganska svårt att hw-testa utan både hjärna och debugger. Imorgon: lönesamtal. Eh. Vad ska man säga efter 2 månader? Det kan bli ett eldprov, måste se till att kväsa Lilla Okunniga Flickan rejält. Samt förstärkning; mascara, auf!

Nu ska jag alltså samla lite argument på en bit papper som jag ska placera strategiskt mellan mig och min chef imorgon. Typ jag är väldigt socialt bevandrad och borde därför få påslag med minst 5%? Typ jag låter ju bli att spilla kaffe i kretskortet, det är värt minst 3%? Typ jag får stå ut med att gammel-Bengt tror att han är min pappa, lite plåster på såren för 2% kanske?

Puss.