58.58
blev det. Jag är inte särdeles upphetsad över tiden men med tanke på att de tre första kilometrarna mer eller mindre går i snigelfart är det väl ok. Det var hursomhelst första och sista gången jag spang tjejmilen. Klarar som sagt inte folkmassan, jippot, kommersen, bananmoset, umpaumpan. Detta borde jag definitivt kunnat lista ut i förväg. Jag vet att det är ocharmigt men jag har ett människoförakt som mår bättre av att stanna hemma vid dylika tillfällen.
Sen är det nåt med mängden quinnor på samma plats (asså jag hade inte gillat lika många män på samma plats heller). Östrogenförväntningarna ligger som en tät dimma i luften, liksom ALL TOGETHER NOW, umpaumpaumpa, kom igen tjajor osv. Jag skulle vilja göra en djupsinnig genusanalys här om 1) varför jag har såna problem med könssegregerade aktiviteter och 2) hur det kommer sig att tjejer som ingår i könsuppdelade grupper och sammanslutningar alltid är "tjejer" när de omnämns, medan killar är "anmälda", "deltagare" eller typ får vara det de gör, som cyklist, löpare, arkitekt eller vad det nu må vara. Om jag är tjej måste jag tydligen vara mitt kön och det är ju hemskt förvirrande eftersom tjejkön i alla andra fall helst bör täckas över och hållas käft om. Jag vill liksom inte förneka mig genom att inte ansluta mig till tjejgruppen, men jag pallar inte att bli tilltalad som ett får i en flock där alla bara är "tjejer". Kan nån hjälpa mig med en förklaring till detta? Vad är det jag menar egentligen?
Oavsett är jag galet glad att vi anmälde ett jobblag till tävlingen eftersom det har fått mig att börja springa på allvar och inse att det är en fantastisk träningsform som passar mig perfekt. Jag tycker att det är hur grymt som helst att lalla runt i ett spår och känna att jag har kontroll över min puls och mina ben, och jag klarar också att inte bli manisk och börja pressa tider. Mina anorexiadagar är faktiskt om inte ett minne blott så i alla fall riktigt avlägsna. Nästa lopp är Stockholm halvmarathon 12 september. Jag hoppas och tror att fokus kommer att vara på löpning då, och inte på fotmassage och holabalo. Lovar dock dyrt och heligt att det här INTE, under inga som helst omständigheter, kommer att bli en träningsblogg. Har svårt att tänka mig nåt töntigare.
Sen är det nåt med mängden quinnor på samma plats (asså jag hade inte gillat lika många män på samma plats heller). Östrogenförväntningarna ligger som en tät dimma i luften, liksom ALL TOGETHER NOW, umpaumpaumpa, kom igen tjajor osv. Jag skulle vilja göra en djupsinnig genusanalys här om 1) varför jag har såna problem med könssegregerade aktiviteter och 2) hur det kommer sig att tjejer som ingår i könsuppdelade grupper och sammanslutningar alltid är "tjejer" när de omnämns, medan killar är "anmälda", "deltagare" eller typ får vara det de gör, som cyklist, löpare, arkitekt eller vad det nu må vara. Om jag är tjej måste jag tydligen vara mitt kön och det är ju hemskt förvirrande eftersom tjejkön i alla andra fall helst bör täckas över och hållas käft om. Jag vill liksom inte förneka mig genom att inte ansluta mig till tjejgruppen, men jag pallar inte att bli tilltalad som ett får i en flock där alla bara är "tjejer". Kan nån hjälpa mig med en förklaring till detta? Vad är det jag menar egentligen?
Oavsett är jag galet glad att vi anmälde ett jobblag till tävlingen eftersom det har fått mig att börja springa på allvar och inse att det är en fantastisk träningsform som passar mig perfekt. Jag tycker att det är hur grymt som helst att lalla runt i ett spår och känna att jag har kontroll över min puls och mina ben, och jag klarar också att inte bli manisk och börja pressa tider. Mina anorexiadagar är faktiskt om inte ett minne blott så i alla fall riktigt avlägsna. Nästa lopp är Stockholm halvmarathon 12 september. Jag hoppas och tror att fokus kommer att vara på löpning då, och inte på fotmassage och holabalo. Lovar dock dyrt och heligt att det här INTE, under inga som helst omständigheter, kommer att bli en träningsblogg. Har svårt att tänka mig nåt töntigare.
upplagd av Chris
15:49
7 kommentarer:
fan vad DUKTIG du är som springer lopp! jag kan inte ens springa en kilometer.
och fattar exakt vad du menar. pallar inte heller könssegregerade grupper.
tack sweetie! nej, pallar verkligen inte. har dock som sagt lite svårt att förstå VAD det är som gör mig illa till mods, mer än det uppenbara.
hur känner du dig när du hamnar i en grupp med typ.. femton kvinnor?
AH MEN SHIIT du klarade det. Ge dig massa cred, sluta funta så mycket på alla brudar.
Värsta öset ju.. :)
maria, det brukar gå helt fint så länge inte folk _runtomkring_ beter sig på ett visst sätt bara för att vi är 15 tjejer. det är ju den biten som är obehaglig, inte tjejerna i sig. snarare typ snubben som spelar skivor längs spåret och skriker "ni är underbara tjajor!" när man kutar förbi. det hade ALDRIG hänt på ett lopp som är öppet för alla och verkligen inte om det bara var killar. då hade han väl hojtat nåt om stenhårda hjältar istället.
miss baglady, tack! men jag tror att det är ganska bra att fundera över saker så att fördomar och annan smörja inte sipprar igenom obehandlat. vad tror du?
Åh, vet inte varför men jag älskade det här inlägget extra mycket. En djävla massa hjärtan på det!
Bra jobbat, jag är djupt imponerad!! Sport har du ju alltid gillat men jag kan minnas viss skepsis till just löpning.
Tjejlopp tjejlopp. Jag förstår pre-cis. En östrogenstinn skock som ska ut och göra detta mastodontprov, denna ultimata prestation till gränsen på vad m...kvinna kan klara av. Nej, jag vill inte förminska din instats och jag är fortfarande lika glad, imponerad och stolt för din skull. Men det framställs ungefär så, med utgångspunkten att tjejer är svaaga och utmanar könslagarna genom att springa.
Du är ändå ett exempel på hur tjejloppen faktiskt har ett syfte, större än själva dagen D, som du nämner. Jag tror inte du är den första som kommit igång så i ett jobb-, förenings-, kompisgäng. Men behövs det ett tjejlopp för det? Kanske känns steget mindre än t ex till Lidingöloppets 10km-variant (rekommenderas f ö!), även om det förvisso utesluter alla killar som inte kan tänka sig springa med peruk och lösbröst.
Jag var på ett en gång där speakern tyckte det var roligt att se så mycket barn i publiken men det var ju sjäälvklart, för det var ju ett lopp för kvinnor och då kommer baaaarnen med. Ja just ja. Män har inte barn, så var det. Eller också är det jag som lever i en drömvärld (behöver jag nämna att detta lopp var runt Eiffel- och inte Kaknästornet?).
Jag har nån gång slåtts av tanken, handlar det också om att inte sticka ut? Jag erkänner att om jag nån gång sprungit bra i ett mix-lopp och blivit hejad på som tjej eller hört hur publiken säger att "åh, kolla en tjej", då har det sporrat för jag förstår att jag ligger bra till. Men det har väl att göra att jag fortfarande får vara individ, om än tjej, vid de tillfällena.
en mini-exposé om tjejidrott. Sån där mjuk alltså.
PS. Jag tror inte tjejklassikern är nåt för dig Chris...
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida