Några allmänna kängor och BMI-upplevelser från verkligheten

Igår, friskvårdkontroll. Jobbet skickar alla för att få en översyn på hälsan hos de anställda, vilket ska presenteras i procentuella siffror senare i sommar. Jag kommer att bidra till väldigt gröna fina siffror i min hälsoprofil. Scorade lite högre på stressnivå, men det var inte direkt ett djupt psykologiskt samtal vi förde, jag och sjuksyrran, så det kan tas med en nypa salt. Tyvärr blir sådana där undersökningar väldigt fyrkantiga. Jaha, är si och så lång, väger ditt och datt, äter grönsaker, jaha. Motionerar? Jamen vad bra. Du är frisk, katjong, stämpel i pannan. Så klart antecknades BMI. Jag frågade varför de använde ett sådant förhistoriskt mått som inte säger något och fick lite harklingar och grymtningar till svar. Vi mäter ju midjemått också svarade hon, men det gjorde hon i alla fall inte på mig. Det kan ju ha sin förklaring i att hon lätt kunde se att jag har en smal midja och inte ligger i någon farozon, men varför skulle de då tvunget anteckna BMI? Jag ligger nästan på gränsen mot undervikt enligt BMI-tabellen. Den gränsen går vid 18,5 och jag hade 19. Redan där känns det ju fail eftersom jag verkligen inte lider av undervikt (vet nämligen exakt hur det känns). Dessutom påpekade hon att jag hade en fin vikt. En fin vikt? Enligt skalan som de envisas med att använda är jag på gränsen till undervikt och det är "en fin vikt"? Betyder det att de inte tar skalan på allvar, att de tar den på allvar och på riktigt tycker att det är bra att vara nästan undernärd eller var det bara en förlupen och mycket opassande kommentar? Troligtvis ännu en oreflekterad människa, men jag blev så trött. Igen. Skulle hon ha sagt det till en kille med samma BMI? Sen fick jag cykla på en motionscykel tills min arbetspuls var stabiliserad och då fastställde hon min kondition efter ett tabellverk av bibeltjocklek. Frågan är var de har fått de där siffrorna ifrån, 18-årga män som mönstrat kanske. Vid seriösa konditionstester vet jag att man mäter syreupptagningsförmåga individuellt genom att jämföra syrehalten i in- och utandningsluft samt kolla en del återhämtningsparametrar. Enligt tabellerna är jag iaf vid god vigör. Mentalt kände jag mig mer utnyttjad än friskförklarad när jag gick från vårdentralen. Ingen verkar intresserad av att göra saker ordentligt, bara av att göra nånting som man kan få på print så att det ser bra ut. När jag tänker efter är läget likadant på väldigt många ställen. Det är väl kapitalismen I guess. Det kommer ständigt nya kvartal.