I bästa fall ett nollsummespel

Varor kostar pengar, tjänster kostar pengar. Alla varor och tjänster kostar något, oavsett vem som betalar för dem. Om vi röstar fram en regering som vill sänka din skatt betyder det att staten får mindre pengar till din sjukvård, din pension, din och dina barns skolgång etc etc. Mindre pengar => färre varor och tjänster. Du är förmodligen inte benägen att plötsligt stå med tex försämrade sjukförsäkringsvillkor, varför du kommer att vilja teckna en egen, privat sjukförsäkring. Detta kostar pengar. Du har kanske lite mer pengar i plånboken eftersom skatten nu är lite lägre, men de försvinner snabbt ut igen när du måste täcka upp för det som staten nu inte längre ombesörjer. Alliansen spelar ut sitt trumfkort och kallar detta individens fria val. Alla är fria att själva välja den sjukvård som passar just dem bäst. Problemet är bara att informationen om vad som finns att välja på är antingen obefintlig eller oöverskådlig. Kvaliteten på de erbjudna tjänsterna är förvillande lika och den enda skillnaden kanske består i att en vårdcentral ligger närmare än en annan. Du ringer därför den närmaste för att skriva dig där, nu när du har ditt eget fria val och allt. Det fria valet kan ju åtminstone få bestå i att det inte blir så långt att åka till vårdcentralen om du blir sjuk. Det är emellertid fler som tänkt samma tanke. Den närmaste vårdcentralen är full och tar inte emot nya patienter. Samma sak visar sig gälla för det närmaste dagiset. Och den närmaste barnavårdscentralen. Bummer. Det visar sig att av dina extra pengar finns intet kvar och därtill förlorar du även tid. Om du tjänar dåligt eller är mycket sjuk täcker troligtvis inte skattereduktionen upp för dina merkostnader heller, eftersom privata företag drivs i syfte att tjäna pengar och en sjuk person kostar mer att försäkra. Eller som min mormor sa apropå hemtjänstbolagen i Västerort: "Det finns femtiosju precis lika dåliga alternativ att väjla mellan och från inget av dem kan jag få den hjälp jag egentligen behöver".