Jättemoraltanter i riksdagen

"Jag är inte någon jättemoraltant" säger Ann-Katrin Åslund (FP) i DN idag (ej på nätet), men hon har lagt fram ett förslag för obligatoriska familjesamtal hos socialtjänsten när minderåriga påträffas berusade. Enligt henne själv har hon "varit ute på fyllhelger som halloween och lucia och sett jättefulla, gråtande småflickor. De kan råka riktigt illa ut, det är väldigt hårt och tufft ute på gatan." Av detta sluter jag mig till att Ann-Katrin Åslund inte bara är en JÄTTEmoraltant utan även debil. Som vanligt: 1) vet hon hur många ungdomar som är packade på lucia, och har hon en plan för hur socialtjänsten ska administrera en miljon samtal inom 48 timmar? 2) om alla dessa småflickor är ledsna borde hon kanske ha listat ut att någon annan gjort dem ledsna, och dragit slutsatsen att det också är viktigt att prata med dem och 3) om det nu är så förbaskat jävla farligt där ute på gatan (där hon själv säkert aldrig satt sin fot på fucking riktigt), hur skulle det kännas att göra nåt ÅT DET? Är inte det stora problemet att det finns människor och ett samhälle som vill skada och dra nytta av ungdomar när de befinner sig i ett försvagat tillstånd? Och VARFÖR misslyckas alla jävla JÄTTEmoraltanter med det som vi andra lyckas med, nämligen att läsa och tolka statistik. Det är inte småflickor som riskerar mest, det är småkillar.