Trafikmaktordningen etc etc

Känner ni liksom lite som jag att bilister är ett märkligt folk? Att ha en bil = att ha rätten till allt, alla vägar, alla trottoarer, alla gångbanor, cykelbanor och parkeringar. Vi ska flytta till nya lokaler efter jul. Vi som i jobbet alltså. Det största problemet med detta för folk har varit oh my God hur blir det med parkeringsplatser! Hur blir det nu, får vi plats, tänk om min bil måste stå utomhus! Eller oh hemska tanke tänk om jag måste gå kanske 50 meter till entrén! För mig är detta obegripligt. Jag förstår att det kan vara omöjligt att få ihop ett familjeliv med hämtning och lämning av dagisbarn utan en bil i hushållet, men de som ojar sig mest är inte tvåbarnsföräldrarna med dagisschema utan 50-plussarna med tonårsungar och SUV:ar. Det brukar också raljeras över cyklister som inte vet hur man för sig i trafiken och som "vinglar omkring" på bilvägen (!) utan att ta "hänsyn till trafiken". Ungefär som cyklister inte är trafikanter och ungefär som att bilen alltid ska gå först. Vägen är tydligen bara en bilväg. Jag blir lika upprörd varje gång de ensamma bilmännen tycker att det är förfärligt att de måste vara med och skattebetala till spårvagnar och tvärbanor men vägrar fatta att vi som åker kollektivt betalar en mycket större nota för deras asfalt och miljösvineri. Reklamen för framtidens miljöbilar lovar oss guld och aerodynamiska underverk men bilarna är fortfarande tillverkade av plåt, skog och olja och de körs fortfarande i störst utsträckning av slipsklädda män på väg till Kista utan att passera dagis och det enda förlåtande med dem är att ... nej. Det är ingenting. Man får inga extrapoäng för att man kör en bil som släpper ut lite mindre skit än en annan, när det finns alternativ som inte släpper ut nåt alls (ja ni fattar). Typ en cykel. Kan vi inte bara vara överens om att det inte finns några miljöbilar.