Dagens moralkaka
Jag tycker att vi ska tala om den här egenkärleken vi förväntas hysa för oss själva, bara så där. Det är tydligen ens förbannade plikt att älska sig själv, annars får man istället skylla sig själv. Om du inte älskar dig själv kan du inte räkna med att bli lycklig. Du kan glömma jobb, partner, ett eget hem, självförverkligande. Du kan glömma det mesta och det är faktiskt bara ditt eget fel. All den här kärleken som vi hux flux ska känna för våra egna väsen, som ska komma inifrån, för att det är vår plikt i egoboostarbetslinjens lyckohetssamhälle. Eller förlåt, lyckadhets. Som om kärlek kunde skapas av sig själv, uppstå ur intet, frammanas och kokas i våra egna små magar allt efter behov. Det vore onekligen praktiskt men kom igen. Kom igen. Vi lär oss kärlek för att någon älskar oss. För att någon är snäll, rättvis, sätter gränser, gör kompromisser och är generös, är galen i oss, offrar sig och blir uppoffrad för. För att vi har ett socialt skyddsnät, en vettig kollektivtrafik som kan ta oss till andra människor vi älskar, som kan täcka upp för oss när vi inte orkar orkar orkar älska oss själva hela tiden. Ibland gör man helt enkelt inte det. Ibland kommer livet emellan och någon (som inte älskar oss!) kanske säger upp oss. Eller gör slut. Det vi behöver är inte mer egoistisk kärlek till oss sjäva utan mer, och uppriktig, kärlek till våra nästa. Kärlek kommer utifrån, sipprar in långsamt och gror inuti oss. Vi behöver någon som lär oss hur man gör. Hur ska vi kunna lära oss att älska oss själva i en värld där vi alltid ska sätta individen först och gå över alla andras lik på vägen? När lycka betyder pengar och inte något annat. Och om du påstår att du faktiskt, trots allt, älskar dig själv, vad händer då? Då blir du sannolikt, om du inte äger en villa på Djursholm och har lagom svintråkiga gråa kappor och knälånga kjolar, ändå nermejad och förgjord av kanal 5 som karikerar dig, slår stenhårt neråt och tapetserar den nu mer mycket kostsamma och av reklam förpestade kollektivtrafiken med rader efer rader av nidbilder på dig. Bara så du vet.
4 kommentarer:
ett ännu ondare syskon till denna grej: "du måste respektera dig själv först innan jag kan respektera dig"
*mordlust*
Ja, det är ju vad den där egenkärleken kokar ner till. "Jag kan inte hjälpa dig om du inte redan är på topp".
Så himla bra skrivet. Håller med i vartenda ord också. Det är givetvis bra att älska sig själv, men hur fan ska man lyckas med det om ingen visat en kärlek? Då har man ju inte lärt sig att man är värd att älskas. Besides, sicket nedvärderande och dubbelt bestraffande av individer att säga till dem att ingen kan älska dem om de inte älskar sig själv. Usch.
Candy, tack! Och precis, den dubbla bestraffningen, som något slags låtsad omsorg.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida