Dynamit, Harry

Efter två års relation äter man tills man mår illa, går en regnig promenad runt vita bergen och somnar i soffan utan sex. Vilken jävla smäll. Idag har jag börjat dagen på sämsta tänkbara sätt och det är verkligen inget annat än självförvållat. Har svag bakfyllehuvudvärk och har redan hunnit sätta i mig massa godis som inte strök med igår. Nu sitter man här som en svettig pasha och önskar att ens lever/njurar/lungor/whatever förlåter en om tio år. Jag lovar att vara snäll. Baby åkte dessutom just iväg på nördkonferens i London och lämnade mig ensam med min absurda inlärningsångest i flera dagar framöver. Usch jag känner mig verkligen full nu. Inte på sprit alltså utan kunskap. Hmm, insiktsfullt att kläcka den men jag tror ärligt att det är temporärt överlastat i skallen och om jag inte får slussa igenom lite skit snart kommer den att sprängas. Tentorna går 15 och 16 augusti och jag är redan nervös. Inte liksom för att de eventuellt är skitsvåra, utan över hur jag kommer må dagen efter om jag bränner dem. Fast man kanske alltid är mest rädd för sig själv.