Det var en gång och nu är den slut
Yay!
FUCKING YAY!
Jag klarade ekonomitentan jag skrev för några veckor sen, om det är nån som minns. Det blev högsta betyg. Jag är verkligen förvånad, på riktigt. Det kändes inte som att jag hade koll på det där alls. Inser att det är sjukt störigt när folk säger så och sen skriver betyg A (vad handlar det om eg, kan man ens få det???) men nu är det så iaf.
Detta betyder -håll andan nu- att jag kan ansöka om examen. Examen, detta ljus i den oändliga tunnel jag aldrig någonsin förväntade mig att se slutet på.
För det var en gång en ung tjej som började läsa Teknisk Fysik och Elektroteknik på högskolan. Hon var trygg, glad, duktig och hade en rar pojkvän som såg ut som en blandning mellan en qb och en fin björn. Alla var lyckliga, visste sin plats och hade aldrig misslyckats. Allt var frid och fröjd. I ett år.
Sen fick hon psykbryt. Hon började uppföra sig som en anabolstinn svan och tja, det var inte vackert. Revolt är sällan vackert om det inte är på film. Pojkvänner gjorde slut, ätstörningar satte in, depressioner kom i rullning, kuratorer, piller och alternativa livsstilar prövades. En blogg startades. Det kändes sådär. I fem år.
Jag vågar påstå att jag mådde skit i fem år. Det var till stor del självförvållat, men vad är inte självförvållat liksom. (Om man nu ska gå dit.)
Sen, liksom, fick hon nog. Eller nåt. Flyttade äntligen tillbaks till stan, pluggade på i egen takt, gave it a go, som de säger. Om jag hade bränt elmagtentan som jag skrev i januari -07 hade jag inte orkat fortsätta. Men jag pluggade jättemycket, noggrant, förstod saker om fysiken jag aldrig riktigt greppat, och sen skrev jag fyra på skiten. Det var då det vände. Sen dess har jag tagit det långsamt men säkert och nu ska jag alltså
examensansöka.
Civilingenjörsringar är ganska fula historier, men jag ska ha en. Jag ska låta tatuera in den och varje gång jag svajar ska jag ge mig själv fingret och säga: se här!
Och nu förstår jag också vad jag ska ha allt till. Alla kurser i signalbehandling, tranformteori, linjär algebra, datorarkitektur och komplex analys; all problemlösning. Det är för att kunna förstå hur examinationssystemet på LiTH funkar. Wish me luck.
FUCKING YAY!
Jag klarade ekonomitentan jag skrev för några veckor sen, om det är nån som minns. Det blev högsta betyg. Jag är verkligen förvånad, på riktigt. Det kändes inte som att jag hade koll på det där alls. Inser att det är sjukt störigt när folk säger så och sen skriver betyg A (vad handlar det om eg, kan man ens få det???) men nu är det så iaf.
Detta betyder -håll andan nu- att jag kan ansöka om examen. Examen, detta ljus i den oändliga tunnel jag aldrig någonsin förväntade mig att se slutet på.
För det var en gång en ung tjej som började läsa Teknisk Fysik och Elektroteknik på högskolan. Hon var trygg, glad, duktig och hade en rar pojkvän som såg ut som en blandning mellan en qb och en fin björn. Alla var lyckliga, visste sin plats och hade aldrig misslyckats. Allt var frid och fröjd. I ett år.
Sen fick hon psykbryt. Hon började uppföra sig som en anabolstinn svan och tja, det var inte vackert. Revolt är sällan vackert om det inte är på film. Pojkvänner gjorde slut, ätstörningar satte in, depressioner kom i rullning, kuratorer, piller och alternativa livsstilar prövades. En blogg startades. Det kändes sådär. I fem år.
Jag vågar påstå att jag mådde skit i fem år. Det var till stor del självförvållat, men vad är inte självförvållat liksom. (Om man nu ska gå dit.)
Sen, liksom, fick hon nog. Eller nåt. Flyttade äntligen tillbaks till stan, pluggade på i egen takt, gave it a go, som de säger. Om jag hade bränt elmagtentan som jag skrev i januari -07 hade jag inte orkat fortsätta. Men jag pluggade jättemycket, noggrant, förstod saker om fysiken jag aldrig riktigt greppat, och sen skrev jag fyra på skiten. Det var då det vände. Sen dess har jag tagit det långsamt men säkert och nu ska jag alltså
examensansöka.
Civilingenjörsringar är ganska fula historier, men jag ska ha en. Jag ska låta tatuera in den och varje gång jag svajar ska jag ge mig själv fingret och säga: se här!
Och nu förstår jag också vad jag ska ha allt till. Alla kurser i signalbehandling, tranformteori, linjär algebra, datorarkitektur och komplex analys; all problemlösning. Det är för att kunna förstå hur examinationssystemet på LiTH funkar. Wish me luck.
upplagd av Chris
13:32
16 kommentarer:
Wohoo! Grattis =)
Känner mig jävligt stolt och lite rörd här på jobbet nurå.
Du är så fruktansvärt bra! Du har tragglat dig igenom det här nu, du har kämpat dig igenom allt från ymp och grunk till exjobbsångest, via tentafeber, tankegångspromenader (i kvadrupel bemärkelse), labrapporter, invecklade sjösystem och g*d-vet-allt men nu är du klar. Klar klar klar!!!
Och vad är det som gör dig så fruktansvärt bra, folk har tagit sig igenom civ.ing.utb. förr? Folk som är dessutom har det bra mycket sämre förspänt intelligensmässigt. Måhända, men alla har inte kämpat mot en ingjuten övertygelse att det inte går, de har inte kämpat mot ätstörningar, demoner, självförakt, bortlängtan och annat tvivel. Om du fixade det här hördu vännen - då rer du ut precis allt sen! DET har din utbildning lärt dig. Det sägs att när man läser till civilingenjör så lär man sig att lära. Vissa av de lärdomarna kanske du gärna klarat dig utan men du har definitivt finslipat dina kunskaper och färdigheter i kamp!
Love you, darling
och så glömde jag säga...
bäst av allt är ändå att du är där och den du är idag. Civilingenjör eller inte men du är älskad och älskar och trots momentana motgångar då och då så tror jag du funnit åter den där tryggheten du inte ens visste du hade
så blev jag sentimental också
Attagirl! Jag vet inte om det är stressande eller så, men jag har inte tvekat en sekund om att du skulle bli klar i god ordning. OCH, när du väl har examensbeviset i handen kan du gå till chefen och kräva högre lön och mer respekt, jajamensan. ;-)
Kramar i massor!
Känner som eff, väldigt rörd. All kärlek och lycka till dig!
ni är otroligt rara. tack, all värme och mycket kärlek tillbaks.
Hell yeah!
Mina varmaste gratulationer! Och...(skamset av mig) grattis efterskott på födelsedagen!
Hej hå från en gubbe i norr!
Men yeah! Och grattis till grymma dig!
(och jag blev helt rädd när jag kom in hit idag, bara helt plötsligt sitter det någon inuti min dator?! ha ha)
frida, tack så mycket!
och eh, ja. jag tröttnade på det gamla. jag vet inte riktigt om jag är nöjd då, detta med mallen är en röra. tex lyckas jag inte ändra färg på de länkar som inte är besökta? de är blå hur jag än gör?
kram!
Fantastisk resa det här har varit, och är. Jag blir också lite halsklumpig. Och glad. Åren gör oss gott, ofta, och jämfört med den orgie i becksvart som cirkulerade våra bloggar emellan (inklusive min egen dåvarande) är det så fantastiskt att suga i sig ord som inte längre är destruktiva, som bäddats in i ett lugn. Ett vackert och självklart, om än fortfarande bitvis skräckslaget, så ändå. Lugn.
Det funkar inte att kommentera bort det andra CSS-blocket för body-taggen. Du måste radera det helt. (Har verifierat att det då funkar.)
Tror inte att parsern äter nästlade flerradskommentarer på ett balanserat sätt, nämligen. Bara från /* till första bästa */
Sen har du i den aktiva body-deklarationen skrivit "marging". Ska vara "margin".
Hehe.
Du är grym. Glöm aldrig det. All kärlek.
lisa, håller så fullständigt med, det är otroligt skönt!
eff, hmm. ska försöka fixa det där.
s, tack! kärlek.
GRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAATTIS!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida