Det vidrigaste av allt: att inte vara normal

Jag mötte en sverigedemokrat på tunnelbanan. Jag var på väg till träning och satt med en macka i handen och åt och överhörde till en början en konversation mellan männen bredvid mig. Den ena mannen skröt för den andra om hur lättmanipulerade sura tjejer är och jag drog en invärtes suck men det har man ju gjort förut. Plötsligt ursäktade den ena sig vänd mot mig och ville veta vilket parti jag röstade på. "Vilka är du med?" Han såg glad ut. Jag ville inte bli indragen i en tunnelbanediskussion med två bebismän så jag drog först bara lite på munnen och sa att jag inte ville säga det. "Vänsterpartiet, eller hur!" fortsatte han. Han nickar åt sin kompis och säger att han kan se sådant. Kompisen är tydligen jättebra på att se att folk är vänsterpartister. Jag har snaggat hår och var osminkad och iförd bylsig jacka, så typbilden av en kvinnlig vänstersympatisör var kanske inte helt avlägsen (eller vad vet jag, jag är ju med F!).
"Vilka skills din kompis har" svarade jag. Den första killen upplyser mig då om att kompisen röstade på sverigedemokraterna och att han själv inte förstår varför, han är ju invandrad och de umgås mycket. Men de är vänner ändå för han, kompisen, är iaf rak med vad han tycker. "Min kompis har bara ariskt blod" säger invandrarkillen och garvar lite medan den ariska kompisen hyschar och tycker att han inte behöver skrika över hela vagnen.
"Tydligen är du lättgenerad trots att du står för vad du tycker" säger jag till den ariska kompisen, och tja, det var ju väldigt provocerande. "Såna som du lever bara i en bubbla" säger kompisen till mig. "Ni förstör för alla genom att förneka problemen". Jag frågar honom vilka problemen är och han säger våldet, invandrarna. Integrationen. "De vill få oss att tro att det är vita som begår brott när det är svarta. När det är nån svart som sitter i domstol gör de vita pixlar över ansiktet på honom i tidningen. Jag är så trött på svenskhatet, du vet." Jag säger att jag inte vet och frågar om ett exempel. Det får jag inte. "Från media och etablissemanget" säger han. Jag frågar vilka som utgör etablissemanget. Han vänder bort huvudet. Invandrarkillen skrattar lite. Han verkar road. Den ariska kompisen vänder sig till mig igen och utbrister "Såna som du lever bara i en bubbla, ni fattar ingenting. Ni är som hippies som stoppar blommor i gevärspipan, ni är jävla hippies som sitter och äter BRÖD rakt upp och ner på tunnelbanan, det är fan inte normalt! Jag hatar er, jag hatar dig, jag hatar henne, jag hatar såna som hon." Han vänder sig mot den första killen som nu tittar ursäktande mot mig och jag reser mig för att kliva av på Slussen. Jag måste byta linje. Jag säger hej då och kliver av. Han hatar mig. Jag önskar lite att Gustav Almestad eller Sleepless hade varit där för då hade detta blivit en lulzigare historia men nu får ni hålla till godo med min.

Allt är obegripligt. Framförallt är det obegripligt var det här hatet har sitt ursprung. Vem är det han tror hatar honom för att han är svensk? Vilka är detta mystiska etablissemang? Är det media? Vad skriver tidningarna som är svenskhatande? Det brukar ju snarast påpekas extra om de som begår brott har utländsk bakgrund. Varför tror han att han är förfördelad? Och vad är det som gör att han känner sig hotad av en kvinna som äter bröd i det offentliga rummet? Att det inte skulle vara normalt? Men bara 6% röstade på SD i valet och 94% gjorde det inte, så inte heller han är ju normal? Vad tycker han om sin invandrade kompis och att de uppenbarligen har lyckats integrera sig? Det är obegripligt och obehagligt och jag känner mig frustrerad över att jag inte får några svar. På de få minuter vi har samtalat har jag bara hört klyschor om svenskhat och invandrarhot och inget med kärna. Jag tänker på Tiina Rosenbergs text i senaste Bang och på hennes ord om att sverigedemokraterna "just nu har tillgång till en känslomässigt vinnande berättelse om samhället." Frågan är varför man vill att det ska finnas goda (svenskar) och onda (invandrare) och varför det blir till en känslomässigt tilltalande historia.