Äntligen galna

Oavsett om det fanns en ideologisk tanke bakom bomben eller inte är jag inte förvånad. Eftersom jag befann mig i någon sorts soffkoma i går kväll och för en gångs skull inte satt online fick jag reda på vad som hänt old style, dvs genom att läsa papperstidningen i morse. Det kändes mest liksom lite jaha, obehagligt men inte oväntat. Inte för att jag gått omkring och väntat mig en självmordssprängning på Drottninggatan utan för att det inte är en ny företeelse ur ett globalt perspektiv. Ändå gick jag just den sträckan på den förhatliga Drottninggatan bara någon timme tidigare, julkappar i hand, och borde ha reagerat starkare. Bara det är väl ett tecken på att något är fel. Jag klev över säkert tre uteliggare på vägen. I julruschen blir kontrasten än mer absurd. I Danmark arresterar och utvisar de hemlösa. Är det konstigt om någon blir galen och vill spränga en bomb? Så sent som för några veckor sedan nekades kristna Irakier att stanna i Sverige, trots det uppenbara hot de måste leva under om de tvingas återvända. Är det så konstigt att någon blir galen? Julhandeln lär slå nya rekord även i år. Den slår alltid rekord. Samtidigt elsewhere, kanske bara utanför Skara: barn har inte råd att åka med på skolresan. Alltså jag tycker inte att det är konstigt att folk blir galna. Vi kan passa på att dra in ännu lite mer på psykvården. Galna. Jag tror inte att alla som känner sig svikna spränger en bomb, men det är ju uppenbart att en värld av patriarkala krigsherrar, kapitalistiska psykopater och partiledarsekreterare som längtar efter bombdåd mitt på blanka dagen är de som matar den eld som redan brinner. Det är förståeligt om folk blir galna för mindre.