Feminism som reaktion

Så här post 8 mars kan jag konstatera två saker: ett) kvinnoseparatistiska rum kan vara fantastiskt i rätt kontext och två) kvinnoseparatism, kvinnors kamp för jämställdhet och feminism samt vad det innebär i framför allt praktiken är jättesvårt att förklara för någon som inte är insatt. Det behöver inte vara av ointresse, utan bara kanske män som, eftersom de själva tillhör normen, aldrig känt patriarkatet flåsa dem i nacken. Det svåra är att förklara hur ett kvinnoseparatistiskt dansgolv på klubben Gubbhen kan vara det bästa som händer på hela året, medan en arbetsgrupp på jobbet som ska ta hand om arbetsmiljöfrågor (blommor och fika och sånt) och som av en slump bara består av kvinnor är ett utslag av könsstereotypa föreställningar och inte ett dugg frigörande.

Det är tydligen knepigt med genus. I dag finns knappt några framträdande feminister som hävdar att våra biologiska olikheter spelar roll för våra intellektuella kapaciteter. Särartsfeminismen är, på goda vetenskapliga grunder, övergiven. Det finns samtidigt knappast en enda feminist som inte pratar om kvinnors behov, kvinnors levnads- och arbetsvillkor och kvinnors situation(er), vilket lätt av en oinsatt kan förstås som att vi ändå gör skillnad på grupperna män och kvinnor. Det som för mig är självklart får sägas om och om igen: det finns inga av naturen givna skillnader mellan dessa två grupper som spelar roll för vad vi tex skulle kunna arbeta med eller ha för personlighet, men skillnaden i de sociala förutsättningarna för män och kvinnor är så stora att det i praktiken blir omöjligt att inte behandla dem som särskilda grupper med särskilda intressen, eftersom det i praktiken är det som blir resultatet av våra kulturella mönster.

Eftersom gruppen vuxna kvinnor genom tex de processer vi kallar uppfostran och utbildning kommit att få erfarenheter och personligheter som inte är desamma som våra manliga vänners, finns ett behov av kvinnoseparatistiska rum. Detta beror inte på att vi är oförmögna, som Maria Ludvigsson i SvD beskyller feminismen för att mena:

Efter några dagar med diverse debatter om jämställdhet, de inträffar årligen under 8 mars-veckan, är eländighetskvoten överfull. Seminarier och rapporter med linjära resonemang om kvinnors löner, kvinnors uteblivna styrelseposter och kvinnors behov av hjälp på traven för att över huvud taget åstadkomma något av värde har stått tätt.

Det beror på att vi görs oförmögna. Det är orättvist att beskylla den rörelse som påpekar detta enkla faktum för att vara den som hindrar kvinnor. Skjut inte budbäraren. Att få dansa en kväll i ett sammanhang där ens utseende och rörelser inte ständigt riskerar att bli objekt för den manliga blicken handlar inte om att kvinnor inte kan hantera att någon tittar på dem, utan om att män på krogen inte kan bete sig när de tittar på kvinnor. Det handlar inte om att vi är oförmögna att röra oss utan om att män är oförmögna att låta oss röra oss. Det handlar om att hur förmögna vi än är spelar det ingen roll om hotet om att bli bedömd, utstirrad och i värsta fall trakasserad, drogad och våldtagen är ständigt närvarande.

Kvinnoseparatistiska rum är en reaktion på en ojämställd värld. Det är inte en illvillig aktion för att utesluta män utan en konsekvens av att vi som kvinnor inte får vara ifred från många män som anser sig ha rätt till oss, på ett eller annat sätt. För att förstå den skillnaden måste man vara lyhörd, påläst och intresserad. Man måste kunna göra en genomgång av maktfördelning, hotbilder och under- och överordning och sätta in det i sitt sammanhang, se hur detta i praktiken påverkar människor och hindrar dem, alternativt gynnar dem. Det är jättesvårt och många misslyckas. Många tror att gruppen som har hand om fikamaskinen och kaffebrödet och som händelsevis bara består av kvinnor är ett utslag av kvinnofrigörelse och ett tecken på att kvinnor visst har makt. Kolla, det finns ju inga män i gruppen! (Att ledningsgruppen däremot bara består av män lämnas okommenterat). Det är nämligen knepigt med genus och det som i ett sammanhang betyder något kan i ett annat sammanhang betyda något helt annat. Att få dansa en kväll bland bara andra kvinnor är kvinnoseparatism som betyder något viktigt. Att ingå i en all female kaffefixargrupp på jobbet är inte ens kvinnoseparatism. Fyi.