söndag, september 30, 2012

Våga stigmatisera en man

Jag fick en uppmaning. En manlig vän med en kvinnlig bekant kontaktade bland annat mig för att uppmana till att starta ett kvinnligt nätverk för programmerare av ickewebb-typ. Den unga tjejen behövde förebilder, stöd. Jag sa bestämt nej. Nej jag vill inte starta några separatistiska nätverk, men jag har ett motförslag. Det sa jag inte, men jag önskar att jag hade gjort det. Jag önskar att jag hade sagt så här:

Kan inte du, som är man och har fått en massa gratis här i livet, istället för att lägga ännu mer på mig som kvinna, starta ett eget nätverk? Ett separatistiskt mansnätverk som träffas och samtalar om hur ni ska kunna göra den här världen lite mer jämställd genom att inse och agera på er priviligerade ställning i den. Det räcker nämligen inte att kvinnor kämpar ensamma. Det räcker inte att vi sluter oss i små peppenklaver där vi stöttar och delar erfarenheter med varandra. Det räcker inte med en jämställdhetskamp som är vitt skild från de män som utgör problemet. De män som sitter på makten och till syvende och sist är de som ska anställa oss, sätta våra löner och värdera vårt arbete. Jag kan förvisso se vikten av kvinnogemenskaper, men jag har inget behov av att ytterligare mejsla ut min roll i teknikvärlden som kvinnlig. Det får vara nog med det. Så kan inte du, som är man och vill väl och är solidarisk och tänker efter, starta ett eget nätverk för sådana som du och sen sätta lite press på era manliga chefer så att de skärper upp sig? Just nu känner jag mig nämligen ganska ensam och uppgiven, och det jag behöver är inte månatliga möten med hackertjejer utan män som liksom jag höjer rösten på arbetsplatsen och käftar emot. Som vågar göra sig obekväma, påtala ojämlikhet och opponera sig när lönekartläggningen visar att kvinnor tjänar 93% av sin förväntade lön medan män tjänar 106% av sin. Okej? I förlängningen är det även det enda som kan hjälpa din unga kvinnliga bekant.

Men jag sa inget. Sa bara att han gärna fick lämna min mailadress till tjejen om hon ville ta en kopp kaffe och snacka. Jag ångrar mig nu. Jag har tänkt mycket på män på sistone. På att jag är trött på deras pladder, deras oförmågor, deras ständiga axelryckningar och brist på engagemang. Deras väna stryka-världen-medhårshållning. En mycket klok kvinna, som råkar heta Kristina, utbrast detta i ett forum nära mig: "Våga stigmatisera en man." Jag börjar faktiskt tro att det är den enda vägen framåt.

10 kommentarer:

Anonymous dekorum sa...

Ah, så bra och smart! Jag önskar att några män kunde kläcka den idén och starta några nätverk.

9/30/2012 7:13 em  
Anonymous chris sa...

Vi får hetsa dem!

10/01/2012 9:35 fm  
Blogger Elin Lucassi sa...

Denna lånar jag till twitter. Tack!

10/01/2012 12:15 em  
Anonymous It's all gonna be fine sa...

Fifan vad bra.

10/03/2012 4:09 em  
Blogger frida sa...

Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

10/03/2012 4:39 em  
Anonymous Frida sa...

Helt rätt. Hänvisa till Män För Jämställdhet, t ex: http://www.mfj.se

10/03/2012 4:39 em  
Anonymous chris sa...

Elin, tack själv!

It's all gonna be fine, tack tack tack!

Frida, superbra tips, tack för det också.

10/03/2012 4:53 em  
Anonymous Anonym sa...

Och jag som man väntar fortfarande på en lista med de här priviligierna som kvinnor påstår att jag hela tiden har.

En fråga dock. Jag är andra-generationsinvandrare från ett utomeuropeiskt land, gör det att jag har fler eller färre priviligier än en vit man?

10/12/2012 1:15 em  
Anonymous christina sa...

Istället för att vänta på en lista kan man läsa en bok! Eller flera. Vi har inte tid att serva dig med listor.

10/13/2012 8:26 em  
Anonymous Anonym sa...

Jag har läst många böcker genom tiden. En som är lämplig i det här fallet borde vara On the use and abuse of history.

10/13/2012 10:12 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida