tisdag, januari 25, 2011

Det här med den gyllene medelvägen

Det här med kompromisser y'all. Jag kan nog vara ganska hård. Jag dömer folk snabbt och sen får de kämpa för att återvinna mitt förtroende. Det krävs inte heller mycket för att jag ska avfärda människor som idioter. Det är ingenting jag basunerar ut men i mitt huvud passerar de liksom uhu no no och jag tappar förtroendet för dem. Och okej, jag är kanske svartvitare än man behöver vara, om man nu behöver vara det alls. Jag kanske är lite yxig, lite kompromisslös, lite vass.
Men. Jag har övervägt mitt beteende och kommit fram till att jag gjort så jävla mycket våld på mig själv tidigare när jag inte agerat så. Jag har alltid gått med på att kompromissa och till slut kompromissade jag bort hela mig själv. Jag försökte alltid släta över andras misstag, få dem att känna sig bekväma på min egen bekostnad, skrattade åt förnedrande skämt och ljög. Jag ljög för mig själv och för de som trodde att de kände mig och det må låta dramatiskt men jag hade ingen lust att fortsätta så. Efter att jag började svälta mig och insåg att jag faktiskt hade makt att göra vad jag ville i mitt liv bestämde jag mig för att börja säga saker jag faktiskt tyckte. Inte som i att jag berättar för folk att de har fula skor utan att jag försöker tänka efter vad jag själv tycker och säger det, istället för att försöka lista ut vad min omgivning vill höra och säger det istället.
Det är det största jag har gjort för mig själv någonsin. Jag började vara på utsidan som jag känner att jag är på insidan. Någon annan hade kanske tyckt att det var helt okej att kompromissa om tex presenter på ens bröllop, men om man verkligen inte vill något bör man inte behöva kompromissa om detta, så länge ens önskningar inte skadar någon annan. Jag har inte bett någon hoppa från ett tak. Jag har rätt och slätt bett dem låta bli att handla en pryl. De behöver göra... ingenting. Det är i såna lägen jag har börjat tycka att det är okej att stå på sig och vara hård för ingen har något att förlora på motsatsen.

6 kommentarer:

Anonymous e sa...

Stå på dig! Och om lusten och andan slår på att ge en kurs i att inte kompromissa så vill jag hemskt gärna skriva in mig.

"It's my party and I cry if I want to...."

1/25/2011 11:15 em  
Anonymous a sa...

Ja, stå på dig (annars gör någon annan det)!
Å andra sidan kanske de som verkligen vill ge presenter också skall stå på sig? :)

1/26/2011 9:53 fm  
Blogger adde sa...

Heej:) Komentera gärna mina inlägg så får du komentarer tillbaka:)

1/26/2011 4:23 em  
Blogger Liza sa...

Skit i vad alla tycker. Slå dövörat till och stå på er. Räkna dock med att hälften inte kommer att lyssna utan stå där med presenterna ändå.

Då kan man ju alltid göra ett statement genom att inte tacka för presenterna medelst kort el liknande. Kanske barnsligt men det är barnsligt att tvinga på folk saker de inte vill ha också.

Dock - antagligen har ni redan gjort det men det jag tänker är att man kan bli arg och beefa och be folk dra hur mycket som helst. Huvudsaken är bara att det är genomtänkt och att man inte förstör relationer som man gillar.
Jag är av åsikten att blod inte är särskilt tjockt och att ex vis släktingar som är dumma i huvudet inte är något att spara på. Men man måste vara säker. Hoppas du fattar vad jag menar, kanske verkar lite virrigt.

1/29/2011 7:25 em  
Blogger Liza sa...

Vi tänkte på vårt bröllop att presenterna inte var viktiga och att det viktiga var att folk kom. Dock insåg vi att alla ville hetsa om presenter och att folk brydde sig sjukt mkt så vi gjorde en önskelista för att slippa få menlösa saker som vi inte ville ha. Och så skrev vi i inbjudan att vi bara ville att folk skulle komma men att om de verkligen ville ge ngt så var det bara att läsa listan. Ganska traditionellt men vi struntade i det från båda håll så att säga.

Vi fick ändå sjukt fula saker vi inte ville ha av några + har nu ångest för att vi aldrig får iväg tack-kort så...

1/29/2011 7:29 em  
Blogger Christina sa...

hahaha! sjukt fula saker och ångest, tänk vad jävla skittraditioner ställer till med! hur man än vänder sig har man ändan bak. men alltså grattis till att ni gift er! hurra!

1/30/2011 10:27 fm  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida