Forts
Okej, jag är verkligen jätteupprörd. Det här är så mycket större än en fråga om en gåva hit eller dit. Det handlar om att det alltid är den som går emot normen som blir ifrågasatt, hur liten den normbrytande aktiviteten än är. Den som protesterar när någon annan gör fel får skulden, istället för att uppmärksamheten riktas på den personen som faktiskt kränker någon annan. Den som anmäler sexuella trakasserier blir ifrågasatt. Den som opponerar sig på jobbet när något orättvist sker blir betraktad som en bråkstake. Den som inte vill ha bröllopspresenter är oartig. Jag är så jävla trött på det. Jag tänkte att vi kanske kanske kanske skulle kunna ha en fest som för en gångs skull blev en fredad zon för normer, tvångsbeteenden och könsidioti. Att man kanske för en gång i livet skulle kunna slappna av lite och slippa värja sig mot människor som förväntar sig att man ska bete sig på deras sätt. Men nej. En sån liten skitgrej som presenter kan tydligen räcka för att göra folk illa till mods över att allt inte är som vanligt. Det är så fruktansvärt beklämmande och skvallrar om så mycket mer. Och nu är det jag som är the bad guy. Tack så hemskt mycket.
upplagd av Chris
14:28
15 kommentarer:
folk. hate em.
VERKLIGEN!
Asså, såhär: maila Ribbing, förklara lite snällt att hon gärna får ta upp det här typ nu, så att det kommer in i tidningen god tid innan Mars. Kopiera skiten ur tidningen och skicka ut till folket som inte fattar.
Alltså, det vore lite roligt, tycker jag.
Stå på er!
Ribbing är en jättebra idé! Alla som propsar på att det måste vara si och så (typ att man måste ge bröllopspresenter) är samma sorts människor som tror blint på allt Ribbing säger.
grejen är tyvärr att jag redan blivit ledsen. det är inte sakfrågan i sig utan vad jag känner att den symboliserar. de har redan fått mig att må dåligt, presenter eller ej. alltså tack för att ni är så fina och svarar, menar inte att negga!
Normerna kring bröllop är uppenbarligen urstarka. Vill man sätta sin egen dagordning där verkar man vara mer eller mindre tvungen att välja en överaskningsvariant.
åsa, börjar ifrågasätta vårt eget beslut att inte ha överraskningsfest. trodde lite naivt att vår släkt minsann inte skulle vara så där, men ack. får se hur det går att inte ha honnörsbord, kanske blir krig.
@chris Förstår att det redan är kört vad gäller ledsamheten. Och det suger nåt fruktansvärt. Tänkte mest att det kunde vara en kanske lite skön hämndgrej, att visa att Ribbing håller med er, att det är puckat att propsa på att få ge bort en jävla brödrost när ni inget vill ha.
eff, hehe, man ska inte underskatta hämnden. ska kanske skriva till henne =). hon har dessutom hållit med mig en gång om att jag borde få nobelpris (vilket som). känns ju avgjort.
Riddarna kring runda bordet, hungerstrejkarna, kvinnor i fabriker, svart kvinna i bussen - det har alltid börjat någonstans Christina, och det det är svårt att bryta normer och folk kommer inte förstå eller ens vilja förstå. Först.
Men välj dina krig - tycker inte du ska behöva strida om allt på er bröllopsdag. Kämpa för några hjärtefrågor och låt de få ha lite av sina traditioner - de vill ju också vara lyckliga, känna sig trygga och fira er på er dag.
Ida: Så du tycker man ska sälja sig i vissa frågor och tvingas inordna sig i normerna pga av att släkten ska känna sig trygg och bekväm??
Hade det inte varit bättre om de inte kom ifall de inte kan acceptera hur de som arrangerar festen vill ha det?
Ida, det här handlar väl inte om "allt" på bröllopsdagen, utan specifikt att gåvor undanbedes? Då förstår jag inte varför man ens ska fundera på att kompromissa. Det är en solklar antingen/eller-grej, det finns inget mellanläge.
Chris, ett annat hämndalternativ är att säga att ingen ska ha med sig presenter, men om dom trots detta önskemål måste, så får kostnaden inte understiga 50,000 kronor. Det är en precis lika absurd variant som "vi måste få ge nåt annars är ni dumma"-grejen.
ja! Typ vi accepterar bara en söderhavsö.
eff: Jag förstår inte varför det ska kompromissas på någon punkt under bröllopsdagen? Jag kan inte komma på en enda anledning till varför man ska ta hänsyn till släktens traditioner om man inte själv vill (om man planerar, arrangerar och betalar kalaset själv).
Man måste slåss _hela tiden_ för att orka leva med sig själv.
Jag håller helt och fullt med. Om det lät som om jag inte gör det så var det dåligt uttryckt av mig.
I det lilla (ett "lilla" som är mycket stort) ska man kompromissa så lite som möjligt. Jag har svårt för att uttrycka det jag känner här, orden fattas mig. Men i en stor folklig rörelse att avskaffa en norm blir det automatiskt kompromisser, eftersom slutresultatet liksom blir en superposition av allas bild av normfriheten. Men i sin egna sfär måste man köra fullt ut på det man känner är rätt. Hela tiden.
Hela den här grejen gör mig beklämd. Mest över att folk kan vara så jävla idiotiskt kallsinniga. Man kan bli förbannad för så himla mycket mindre.
eff, jag blir också beklämd. tror vi kanske blir det av samma anledning, att tom en sån här skitgrej räcker för att göra folk obekväma och rädda och sen ändå gå på sin egen autopilot och inte lyssna. varför lyssnar ingen? jag önskar att du kunde börja på mitt jobb och så kunde vi vara två om jämställdhetspolicyn. kom kom?
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida