Varning, spya

Jag trodde att det skulle bli en fantastiskt söndag men nu är jag bara upprörd i alla fall. Vi ska ju som sagt gifta oss i mars och har undanbett oss alla former av presenter. Min släkt tycks ha gruvligt svårt att acceptera detta. I inbjudan skrev vi att vi ser närvaro som det allra bästa de kan ge oss och undanbad oss även alla fåniga bröllopslekar och grejer som vi inte vill ha. Vi vill bara ha en fest, punkt. Vi har inte ens bjudit in till bröllopsfest utan bara fest, kort och gott. Men lik förbannat kan de inte acceptera att vi inte vill ha prylar utan propsar på att få ge oss något. Det i sig är ju inte värsta problemet, men det som gör mig så upprörd är folks totala jävla oförmåga att acceptera även sånt de inte förstår. Okej, de begriper inte vårt önskemål, men det är ju inte så att det skadar dem att komma med bara en bukett blommor på en fest? Det är liksom inte som att vi bett dem konvertera till en annan religion god damn. Aber nein. Nu plötsligt handlar det om att VI är oartiga och ofina som avsäger oss gåvor. Det är OSS det är fel på. Att vi faktiskt önskar ha en fest på våra villkor är tydligen helt irrelevant utan nu ska det kompromissas. Kontentan är nu att det blir en jävla skandal om vi fortsätter att tacka nej till presenter och de tvingar oss till ett beteende vi inte vill, bara för att undvika konfrontation. Hur kul blir vår kväll annars liksom, om hela släkten tycker att jag är dum i huvudet? Varför ska det vara så himla svårt att inte hålla sig till varenda norm som finns? Vad hade hänt om jag ville gifta mig med en tjej? Jag är helt med på att man många gånger i livet måste kompromissa av sociala skäl och att det här säkert är en generationsfråga, men jag hade aldrig, ALDRIG, insisterat på att få truga på någon annan normer på deras eget jävla bröllop. Är således uppgiven och less och arg för att folk är så förbenat trångsynta och känner för att ställa in hela skiten och fly till Hawaii istället.