Postlov

Det var en underskön påsk på Skillinge. Silverglittrande vidsträckt hav, böljande kristallgröna åkrar och ängar som just bytt färg till våren och gråslingrande landsvägar som dammar som om det nästan var sommar. Vi har suttit i burspråket, jag och mina föräldrar, och druckit vin och pratat. En kväll pratade vi om farmor och farfar. Det är så mycket man inte vet. Att farmor dansade på malmöoperan i Aida tex. Att hon jobbade på vedcentralen under kriget. Sen har vi promenerat längs strandkanterna och solat våra fräkniga kinder och lagat mat. Jag bakade wienerbröd som inte alls blev så bra som förra gången, till mitt stora förtret. Tyvärr var vi tvungna att åka hem i går. Det bar emot. Idag har vemodet skvalpat kring mina ben och jag har känt mig som en genomskinlig taggboll. Alla utåt. Jag önskar att jag kunde hålla truten lite oftare men kommer sen på att det inte är mitt fel egentligen och blir ännu lite ljusblåare i hyn när omvärlden tränger sig igenom den. Jag vet inte. Det är bara måndagsblues men på en tisdag. Jag ska dricka mig varm med te nu och sen får man sova.

Påskpackar

Jag packar. Slumpmässiga plagg ur garderoben ner i en blå väska jag fick av min kille en gång när det var Christinadagen och jag råkade vara i Oslo hos honom. Det var fint. Nu har jag den att packa i. Jag hatar lite att packa. Det beror på att jag är pedant. Tanken på att åka iväg utan den perfekta kombinationen av kläder, salvor och böcker gör mig oerhört stressad. Därför drar jag på det in i det sista och far således alltid i väg med den mest inperfekta samlingen prylar tänkbart möjlig. Som nu tex. Jag har lagt allt i högar på soffbordet. Löpartights, skärp och en bikini. En varm tröja och en för kall jacka. Ingen lektyr, har ingen bra. Har läst ut allt och M har åkt iväg med Knausgård. Funderar seriöst på tjockboken om embedded systems av Barr och Massa. Är det semesterlektyr? Nog inte. Nåja. Nu ska jag ösa ner allt på soffbordet i väskan och hoppas att jag har rena underkläder nog för tre dagar. Hoppla.

När kuken har råkat växa in i huvudet och idioti därför förväxlas med moral

Dessa moralfilosofiska män tycker att det är dags att vi reviderar abortlagstiftningen så att den bättre går ihop "en ny moralfilosofisk syn på kommande generationers intressen". Jag tycker att vi borde revidera dessa moralfilosofiska män så att de bättre går ihop med ett modernt humanistiskt synsätt på vad som borde vara varje kvinnas alldeles egna rätt. Med andra ord tycker jag att de bäst skulle deporteras till en avlägsen het ö där de kunde sitta och tjura i sina skägg.

Varför:

1) De vill ta bort den skarpa gränsen på 18 veckor och istället införa en gråzon (deras egna ord) för när en abort ska tillåtas. Det ska tydligen innebära att sjukvården inte behöver tillhandahålla abortvård men att man ska kunna betala för det om man först får godkänt av en läkare. Gu va myzigt! Jag ser verkligen fram emot att godtyckligt bedömas av en konservativ idiot som tar sig rätten att besluta att jag måste föda fostret eller att jag har rätt att abortera det, och sen kunna abortera det om jag har råd. Hurra! Tur att vi har utbildat fölk som får skriva i tidningarna! Illegala strumpstickeaborter blir hett igen, som vi har saknat dem.

2) De tycker att man kan dra paralleller mellan klimatfrågan och aborträtten, dvs man gör jämförelsen att eftersom vi idag strävar efter att bevara jorden åt våra efterlevande borde vi också ta ett moraliskt ansvar för att det över huvud taget föds efterlevare. livsdugliga foster får därför ej aborteras. Beslutet om detta ska fattas av MÄN men genomföras av KVINNOR. Angående detta finner jag det förbluffande att jag, en människa i tydligt moraliskt förfall, hittar minst tre intressanta motargument av icke förringbar karaktär. 1) Vi går mot en överbefolkning. Det borde alltså snarare ligga i våra efterlevares intressen att vi inte föder så jävla många ungar, så att de som faktiskt föds får nåt att käka. 2) Jorden befolkas faktiskt av fler arter än människan. Om vi nu mot all förmodan utrotar oss själva pga massaborthysteri (ni vet den som hotar kring hörnet eftersom det är så QL att göra abort och allt kvinnor vill är att blöda ut foster dagarna i ända) så finns det alltså sälar, fåglar, kor och insekter kvar som säkert skulle ha det jävligt mycket bättre utan oss. 3) Andra människors barn är annars en god anledning till att hålla jorden frisk.

3) Det är ju dessutom inte troligt att detta med självutrotning pga abort är ett sannolikt scenario. Finns det fö forskning på om det föds väldigt mycket färre barn med aborträtt än utan? Idag finns det ju preventivmedel jfr 100 år sen tänker jag. Är det orimligt att tänka sig att det inte föds så mycket färre barn men att de som föds föds vid lämpligare tillfällen i människors liv? Det skulle i så fall innebära att man genom aborträtten främjar framtida generationers möjlighet till ett bra liv, om de föds under gynnade förutsättningar. Aborträtten leder i så fall inte till färre människoliv utan bara en förskjutning i tid för när de lever.

4) Den här moralen som ni verkar hålla högt killar. Ni är ta mig fan ute och cyklar. Varför i hela friden skulle det vara omoraliskt map framtidens befolkning om jag inte vill föda ett foster om jag råkat bli gravid? I så fall, här är lite moral för er som ni själva kan påverka: a) bilsamhället. Många män kör bil och kör ihjäl människor som potentiellt sett kunde ha varit gravida. Förbjud bilen. b) Alkohol. Många män blir så fulla på krogen att de inte får upp den. Inget knull, inga barn. Förbjud alkohol. c) Många män luktar illa och är fula. Se b) och förbjud fula män. d) Det finns människor som inte vill ha barn. Visst är det omoraliskt! Lagstifta därför genast om att alla måste ha minst två. Två små köttätare tycker jag, som kör massa bil och konsumerar massa skit. Etc.

(Fulknep ja, men seriöst, det var ni som började. Idioter.)


Editerat:

En annan nöt att knäcka för schmoralfilosofins schmästare är också varför det skulle vara problematiskt att låta kvinnor helt bestämma över fostret, men att det tydligen INTE är problematiskt att män (de själva alltså) vill bestämma över BÅDE kvinnor och foster. Jag tycker sett ur detta perspektiv att det är ytterst tveksamt om män borde tillåtas fatta beslut i abortfrågan öht och undrar om dessa två töntar inte redan fallit på eget logiskt grepp i och med detta. Tänk att det ska till en vanlig svennebananingenjör för att reda ut moralfilosofins dilemman. De borde verkligen inte ha lön from nu.

Ännu mer reklam!

Jag tänker här med göra lite skamlös reklam för min kompis nylanserade företag. Det heter SMSgrupp och genom att registrera en sån kan man nå en hel grupp människor med bara 1 sms, till kostnaden av bara 1 sms. Jag har gjort en grupp för min familj. När vi gör roliga/konstiga/nödvändiga grejer ihop skickar man ett sms och skriver KLOCKAN FÄM, och sen vet ALLA att det är den tiden som gäller. Jag tycker att man ska registrera en grupp nu genast!

Här är det ------------------------------------------------------------------>

Editerat: De ligger nu FYRA på appstores nedladdningstopplista! Före twitter!

Blame it on the Björne

Jag läste igen lite hos Glitterfittorna och fick en plötslig minnesflash. Jag kände precis så där som barn! Jag hatade vinjetten till Björnes magasin. Jag hatade de flesta små filmsnuttar som visades. Jag hatade Björne. Jag ville egentligen bara se om det var Pingu, så jag mutade ljudet och hoppades varje gång att det var rätt dag för Pingu. Jag hatade serien om Rädda Joppe, död eller levande. Kommer ni ihåg? Det handlade om en liten kille som var dum som ett spån och lyckades tappa bort sitt gosedjur HELA tiden. Fy fan alltså, jag föraktade den där ungen så mycket. Det var över huvud taget svårt att gilla barnprogram som innehöll levande barn (otecknat alltså) eftersom så många av dem verkade så korkade. Jag älskade däremot Saltkråkan och Transformers, Heman och Starzinger. Det var inget blask liksom. Där fanns problem och utmaningar och intelligenta uppfinningar och lite vanlig hederlig ilska. Jag minns böckerna också, som man tvingades igenom. Jag älskade Tove Jansson men hade nästan ingenting till övers för Astrid Lindgren (ja men skjut mig då). Vet inte vad det var med Lindgren men det var så himla mycket hittepå på ett sätt som jag inte trodde på, medan Tove Janssons figurer ju var uppenbart påhittade och därför gick helt fint att godkänna. Hon försökte inte lura mig men de där Tommy och Annika ville man ju bara klå upp pga var så himla fega? Jag kände mig ofta liksom fördummad av de barnprogram och -böcker som fanns att tillgå. Att känna mig fördummad och dum är än idag en av de värsta känslorna jag vet. Jag kan inte slå dem ifrån mig. Jag tror att det är Björnes fel, god damn.

3, 2, 1... Och nu blir det mer reklam

Coca Cola Zero-reklam som går på tv just nu:

En kille är i bild, som man får veta är Our Hero. Han dricker cocacola med sina polare och är skitsnygg. Klipp. En tjej ringer den snygga killen och säger typ "hey babe, where are you? You're supposed to be here." Klipp. Killen säger shit! och hijackar en helikopter och anlitar ett swat-team (kind of) för att ta sig till sin bortglömda tjej. Under tiden får man se tjejen i bild igen, vid en bardisk. En annan kille kommer in från sidan och text som säger The Jerk kommer upp. Han spanar in tjejen och säger "Sexy dress you got there". Nu anländer den skitsnygga killen, som hissar iväg The Jerk och attackomfamnar kvinnan. Sen säger han nåt i stil med "Sorry baby, change of plans" innan de tillsammans susar iväg upp i himlen under en svart fallskärm. (Eh ja, typ så går det till.)

Alltså de har ju fått allting helt om bakfoten. Det är ju den skitsnygga killen som är the rel The Jerk och den andra som är hjälten? Internt förhållandevis alltså. Jag hade kanske inte gått igång på en komplimang om hur sexiga mina kläder är men kvinnan i reklamen har uppenbarligen klätt sig i en sexig klänning och det är ju The Jerk som gör det enda justa mot henne egentligen, dvs ger henne en komplimang. Den andra snubben har ju glömt sin tjej från början och nåt viktigt de skulle göra, och sen dyker han upp och kidnappar henne.

Ps. Alltså jag vill att genusnytt tar upp det här. Det känns helt klart som nåt strömpan skulle kunna vantolka till nåt aprololigt.

Ps2. Jag sitter hemma och gnyr lite med skrikande halsont och har inget bättre för mig än att transkribera reklam så här på fredagkvällen, ok.

Jag vill slippa ta hand om folk, så enkelt är det

Apropå det här med att vara kvinna och vänster och att det skulle vara kvinnligt att vara vänster (enligt nån gängse uppfattning) etc etc. Att det skulle vara kvinnligt att vilja att staten tar hand om vårdfunktioner i samhället och massa annat banalt jidder som jag inte begriper. Så här: jag är vänster för att slippa vara kvinna? Ja. Jag är gärna fysisk kvinna men jag vill inte ha med nån förbannad kvinnlighet att göra om den är förknippad med att jag ensam borde ta hand om de barn och sjuka som finns i min närhet. Jag vill inte ha med den att göra om den sätter mig i en prekär situation gentemot min arbetsgivare som förväntar sig att jag tar ut 80% av barnledigheten. Jag vill inte ha med den att göra om männen och de andra kvinnorna i min närhet tror att jag är lite dum i huvudet för att jag råkar vara fittfödd. Okej? Okej. På samma sätt antar jag att jag hade resonerat som man. Jag hade inte velat ha med manligheten att göra om min arbetsgivare tyckte att jag var ett jobbigt as som skulle ta ut hälften av föräldraledigheten. Jag hade inte velat ha med manligheten att göra om den förbjöd mig att böla på allmän plats. Etc etc etc. Jag röstar inte med hjärtat för att jag röstar vänster, jag röstar med HJÄRNAN och det är en briljant jävla hjärna ska jag be att få tala om. Så, inte mer med det.

Var är brudarna

Alltså det offentliga rummet. Har ni nånsin sett en park - lekpark, skateboardpark, vanlig park - dominerad av tjejer? Jag springer över rålambshovsparken ofta. Precis under bron mellan Västerbroplan och Drottningholmsvägen finns en skateboardpark. Det är alltid fullt med barn där men jag tror inte att jag sett en enda tjej, varken hänga eller åka. Samma sak är det i Björns trädgård. När jag sneddar över lekparken Oxtungan (eller vad heter den nu för tiden) i Hässelby spelar klungor av småkillarna fotboll på grusplanen och syns några tjejer till är de max två och sitter på gungorna. På IP:t vid Åkermyntan spelar alltid ett gäng killar fotboll efter att klubbträningen tagit slut.
Det är precis som att alla platser i det offentliga rummet som på något sätt inrättats för att hänga på, utföra aktiviteter i, bara attraherar killar. Vad gör alla småtjejer? Jag minns vad vi gjorde. Vi lekte inomhus. Inomhus satt man och ritade och målade och lekte med lego, men att gå ut var döden. Jag ville helst aldrig leka ute. Kanske ibland, på grannarnas skogstomt, där jag och L lekte blodhundar. (Inga frågor tack.) Vi visste inte vart vi skulle gå när vi var ute, så det slutade med att vi byggde kojor på tomten. Vi hängde aldrig i de där coola parkerna där det fanns aktiviteter att göra. Det var liksom inte för oss och jag kände ingen längtan dit. Förrän nu. Nu begriper jag inte varför inte fler småtjejer åker skateboard och spelar volleyboll i klungor. Eller, jag fattar ju varför men det är så synd! Och det är problematiskt att kvinnors förhållande till detta offentliga rum som verkligen borde tillhöra alla är något som begränsas redan under uppväxten. Är det konstigt att vi räds att gå hem genom parken när vi aldrig någonsin lekt där och känt att även vi äger den, bitar av den?
Jag läste något smart nyligen om att det inte bara är tillgång till arbete och pengar som definierar klass utan även tillgång på självförtroende. Jag tror att fler tjejer skulle få ett bättre självförtroende om de kände att de hade samma rätt till lekparken som killar. Observera plz att jag inte klandrar killarna som dominerar utomhuset, jag bara funderar. Med tanke på att det ser ut som det gör borde det också vara relevant att fråga sig hur man ska inrätta parker, caféer och ungdomsgårdar så att alla slags barn och ungdomar känner sig hemma där. Ställer sig Stockholms stad och parkförvaltningen såna frågor? Jag vet inte vad som hade kunnat dra mig dit, men om alla andra tjejer hade hängt där hade väl jag också gjort det.

Fest fest fest

I fredags stod jag i baren på PSB och drack en sitting bulldog och fick blommor av Matt. Haha skrattade David, du ger inte upp ens när hon har gift sig. Det är verkligen jättefina blommor. De står i en brun porslinsvas på matbordet nu. Sen åt vi oxkind och sen gick vi till Snotty och lyssnade på bra musik och drack mer öl. Efter ett tag drällde hela y-gänget in och plötsligt var hela baren fylld av bra folk. I går var det på'n igen och så gick vi på dubbel 30-årsfest. Jag dansade till fyra och blandade GTs i glas utan fot. Det var lite som den sista hemmafesten, fast vi var på hyrlokal och ingen behövde oroa sig för grannarna. Idag känner jag mig lite som en urvriden trasa, men på ett ganska bra sätt. Alla fina fina människor. Fest alltså, vilket fantastiskt koncept det är.