Donna goes CFH

Ibland vill man helt enkelt inte samma sak.

Okej igen

Pepp, klappar, nygbryggt, Mademoiselle och Schrödinger klev ett steg upp på sexighetsskalan. Jo faktiskt, jag smiskade till honom i 1D. Det som började i tandagnisslan vände till jävlar anamma och nu känns allting ljusare. Top Model på TV piggar också upp. Skitfula skor då, de vita hon vann, men anyways.

Love.

Utsiktslöst

I eftermiddag är jag bara ledsen. Inte så att tårarna strömmar utan så att jag har gett upp dem. Det är bara hopplöst att inte vara som man borde. Om jag ska bli klar fyrkant och passa in i mallen måste jag välja ett exjobb som faller inom ramen för något av områdena i listan nedan. Om jag skulle vilja använda det jag kan för att skriva något om kvinnors yrkesvillkor eller energiutveckling i u-länder kan jag vinka bye bye till en examen. Det är helt svart här.

Beräkningsfysik, Informationsnät
Bildbehandling, Matematisk statistik
Bildkodning, Materiefysik
Biomedicinsk instrumentteknik, Medicinsk informatik
Bioteknologi, Medicinsk teknik
Datalogi, Mekanisk värmeteori och strömningslära
Datatransmission Miljömätteknik
Datorsystem, Miljöteknik
Datorteknik, Monteringsteknik
Elektroniska komponenter, Mätteknik
Elektroniksystem, Beräkningsvetenskap
Energisystem, Optimeringslära
Fordonssystem, Plasma och ytbeläggningsfysik
Fluid och mekanisk systemteknik, Reglerteknik
Fysik, Teknisk mekanik
Fysiologisk mätteknik, Teoretisk fysik
Hållfasthetslära, Tillämpad fysik
Industriell arbetsvetenskap, Tillämpad matematik
Informationsteori, Tillämpad optik
Kemisk fysik, Tunnfilmsfysik
Kommunikationssystem, Yt- och halvledarfysik
Konstruktionsmaterial, Ytors fysik och kemi

Ode till

Som en nykysst hand i min när vi springer över Håskär och krabborna knipsar i tången där saltvattnet nyss drog sig undan. Vid foten av förståndet där kärleken börjar som en aning om tidens förgänglighet och förgänglighetens otid. Sakta kind mot kind som genomskinliga murur, som ärlighetens byggstenar och luftslottens eviga förfall. Av solid sten och gnistrande metall med rundade hörn och maräng i mitten. Liksom ett sovande barn i sin vagga av lugn. Så vill jag ha dig nu.

Jag kan inte sova.

Jamen fetnej

Nu är det vår (har Aaron sagt) och då inträffar två saker:

1) Man kan gå ut och springa
2) Det finns inga ursäkter för att inte gå och ut springa

Att jordvallen utanför mitt fönster har börjat ändra nyans från smutsvit till grönbrun och att fellow bloggers alltså uttalade sig om årstidsövergången fick sätta punkt för min inaktiva period. Med joggingskor på tassarna och rosa smula på skam begav hon sig således ut i spåret. Well, säg så här:

1) Det är inte alls vår
2) Jag kommer att dö i lunginflammation (som Max)

Till att börja med regnade det. Joggingskor är inte helt vattenresistenta, liksom är inte mitt psyke. Vidare kunde jag glömma att springa i någon form av spår. Skogen är ett jävla träsk fyllt av slush puppie. Sist, men inte minst, har min så kallade inaktiva period varat sen i oktober förra året, vilket har gett mina muskler och min kondition nätta fem månader på sig att förtvina samt fullständigt ge upp hoppet. Det var rossligt, alltså. Tänk er en kran med mjölksyra. Tänk er ett par lårben som tillbringare. Typ så. För att återfå självkänslan och normal hjärtrytm tänker jag nu skälla ut helvetes jävla bajs-Aaron (helvetes jävla bajs-Aaron!) och lyssna på Miles Davis resten av eftermiddagen.

Soy bailarina!

När jag och Cohen var i Sydamerika och härjade omkring för några säsonger sen spelades en viss Juanes flitigt på de lokala tv- och radiostationerna. Vi döpte snabbt om honom till Johannes och skrattade åt honom ungefär som man skrattar åt Peter Jöback. I vår kommer Juanes till Stockholm för att promota sin nya skiva. Jag blir som ett litet barn när de spelar hans smörpop latinostyle på p3, dansar omkring och viftar på höfterna. Ett par goda minnen kan tydligen räcka för att få den mest långhårige slembobban att bli njutningsbar, om än bara för just minnenas skull. Oh oh, la camisa negra, oh oh.

WTF?

Okej, så min kompis, min fina kompis som inte är riktigt riktig i huvudet (tydligen) ringer upp mig och berättar vad hon har drömt. Viktiga ingredienser i drömmen är jag, en spermadonator, veckotidningar samt gemensam vän som jag vet att hon själv är förtjust i. På låtsas alltså, det är mer en grej. Story goes, jag, JAG, behöver en spermadonator, hon hjälper mig att leta efter en, i veckotidningar mina vänner, och hittar alltså denne gänglige yngling.

Jag hoppas innerligt och intensivt att hon inte sanndrömmer.

Syster C igen

Donna - Pappa sa att du hade bytt lägenhet med någon... what? Vem, varför, hur?

Syster C - xxx. Varför, varför inte? Man bara byter. Det började med att jag och en kurskompis bytte mobiler.

Jösses syster C, du är så knäpp. Den här bilen är såå du:

Locate panic button

TV:n är trasig. Jag upprepar, TV:n är trasig.

Choice of colour

This:

'Cause I'm a one man guy in the morning
Same in the afternoon
One man guy when the sun goes down
I whistle me a one man tune'

...or this:

'I don’t want somebody to love me
Just give me sex whenever I want it
’cause all I ask for is instant pleasure
Instant pleasure, instant pleasure'

Fika

Med utsikt över hela stan, två koppar het dryck, världens vackraste Mademoiselle och ett stycke köttbullesmörgås (gud vad retro) är livet som bäst. Vad gör oss egentligen till kvinnor? Är det något vi föddes till är det något vi har blivit? Det är inga mysterium man reder ut på en eftermiddag men vi kom definitivt närmare lösningen. Balansgången är delikat. Både jag och Mademoiselle vill bejaka vår kvinnlighet, vi vill vara kvinnor, men vi vill inte dömas utifrån det. Jag är heller inte säker på vad det där kvinnliga är. Varför skulle det vara kvinnligt att vara mjuk och gråta? Manligt att handskas med elektricitet och känslokall? Protestera inte nu, jag anklagar ingen individuell man för att vara det. Schablonbilden finns där i alla fall men går så illa hemskt ihop med verkligheten. Ändå låter vi den påverka oss. För att jag är kvinna förväntas jag tillhöra en grupp. För att en man är man ska han tillhöra sin. Jag undrar om det verkligen finns grupper?

Hjärntrusten

Okej, låt gå för ängsull. Jag står upp, även om det blåser snålt och det går att värma sig på mig om det krisar. Jag är rätt rar och söt, ungefär ängsulligt. Tyvärr blir det inget med trumpeten. Möjligtvis, med tvekan, skulle jag kunna vara en saxofon. Lite uddlös, men nice. Gruyèren blir det heller inget med. Det kan få bli vacherole, men hårdare än så är jag inte. Trots ansträngningar, och hur mycket jag än skulle vilja är jag inget satänglinne. Jag är definitivt något far more slitstarkt. Jag vill inte säga bävernylon, men något tåligt alla gånger. Ett par lite för stora jeans som man kan måla om sjöboden i. Kanske så.

Sorry folks, det blir inte roligare än så här idag. Ja alltså, det har varit en spännande dag. Fin promenad though.

Helgmorgon

Om jag vore x skulle jag vilja vara y:

En växt - ängsull, står alltid, på fjället och värmer
En ost - gruyère, hård men lyxig
Ett instrument - trumpet, sträv och sorgsen och hetsigt mjuk
Ett plagg - partylinne i siden och satäng

Nu kan man kanske överväga att ifrågastätta relevansen i ovanstående men det är helt enkelt lördagmorgon, jag har en het date med ett bibliotek och har just druckit för mycket kaffe, igen. Huvudet har inte kunnat uppbåda intelligenta reflektioner ännu, om jämställdhetsfällor och framtidsdrömmar. Jag har ätit en fantastisk frukost också, med varm baguette och tomat.

Kärlek.

Du fehlst mir

Det är helt säkert att jag lider av Berlinskan-relaterat delirium. Jag saknar henne så det värker ikväll. Det har gått så långt att jag har skrattat, flera gånger, åt Legally Blond. Den kändes nästan värmande mitt upp i saknaden. Om jag inte hade fått prata med både Holmskan och ES idag hade jag slängt mig utför ett stup för länge sen. Åtminstone hade ännu mer choklad befunnit sig i min mage. Må det bli juli nu, fort som satan herre.

Kattdjur, liljor och blod

Jag är tjugofem och har ett blodtryck som är lägre än Uruguays BNP. Sa farbror doktorn. Så var det med det, ät järn och motionera. Annars är det fredag och grejer, har en myskväll inplanerad och ett lejon mellan skulderbladen. Martha Wainwright har snurrat hela dagen och jag har tänkt på mitt och Cohens magiska besök på Shepherds Bush i höstas. Som jag längtar tillbaka. Annars har det varit mycket plugg vid sidan av de sedvanliga det-är-helg-och-jag-längtar-bort-tankarna. Eff lovade mig via digitala kanaler att Schrödinger egentligen var en sexig jävel, men jag har inte känt det på hela dagen. Visst är det ett himla dravlande om mina studier men det upptar ju så mycket av min tid. Jag hittade en helt fantastisk mening i kurskompendiet: Hadroner definieras som partiklar som deltar i den starka växelverkan. Alla hadroner har inre struktur och är alltså inte elementarpartiklar. Deras byggstenar är kvarkarna. Hadroner indelas i mesoner, som är bosoner, och baryoner, som är fermioner. Okej, vänta, what with the who and the why? Lite för många egennamn för den här frökens huvud. Om jag fick välja skulle jag vilja vara en charmkvark.

Nya fina påskliljor pryder mitt stulna matbord. Puss på er my darlings, solen lyser igen!

Vad i helvete!

Hur kan det snöa?!?

Som guben i låddan

”Haj du, knackeliknack.” Idag på eftermiddagen ringer det alltså på en liten gubbe i blåställ och yttrar just den konstiga frasen. Han håller i en mystisk blå plasttratt och en liten stege, tror jag, en hopfällbar. Hur som helst är det uppenbart att han vill komma in så jag gläntar på dörren och han piper förbi. Det visar sig att den lille mannen med flint är något i stil med fläktdriftskontrollant (eh?) och ska kolla ventilationen i min lägenhet. Det hade kanske varit på sin plats, tycker gåspennan, att varsko hyresgästen innan? Han börjar omedelbums och på grov östgötska att använda sin blåa plasttratt i duschventilen och jag fattar ungefär hälften av vad han säger. Det innefattar mycket damm och många diftonger. Något om att han ska ”få dän den”. Jag känner hur jag blir norrländsk och börjar andas in luft istället för att svara på frågorna jag inte förstår. Han joxar lite till på sin stege och grimaserar. Sen verkar han nöjd, för han mäter med den blåa tratten igen och ser nästan lycklig ut. Samma procedur fast utan stege äger rum vid köksfläkten. Det slutar med att han rynkar på näsan och skruvar ut den och ber mig lägga den i hetvatten med diskmedel i någon halvtimme. ”Så ä den som ny sän vettu”. Jag får för mig att dra ett litet skämt och påpekar med glimt i ögat och rosor på kind att hyresgästen kanske är en liten snuskbubbla. Alltså, jag gör det i tron att den lille gubben ska skrocka och säga inte då, att alla ungdomar förbiser sin fläktskötsel. Istället håller han med om hyresgästens (min!) snuskbubblighet, tar sin stege och sin tratt och piper ut igen. Jag står kvar med mitt kors och min jätteäckliga, superflottiga, totalingrodda spisfläkt och undrar vad det var som hände. Fram med det nu: vem är det som har skickat mig ett förolämpogram? Hämnd, ska jag ha.

På språng

Det är skönt när DN också ratar madame. Jag ska skriva längre, utförligare och intressantare ikväll. Först, relativitetsteori, my god.

Fläbba

Förbud mot infart

Någon form av militärövning äger rum på Kungsholmen. De har inte frågat mig om lov men nästa helg är det tydligen dags för runda nummer två. Så här står det i informationsbladet som låg i brevlådan på Alströmergatan: "Övningarna syftar till att träna strid i bebyggelse. Trehundra soldater och ett femtiotal stridsvagnar, stridsfordon och lättare fordon kommer att röra sig på gatorna... en stridsvgan väger 60 ton och kan röra sig snabbt. Besättningen har begränsad uppsikt på omgivningen...håll avstånd om du måste vistas i området till fots..."

Okej, två saker: Måste vistas i området till fots? Hallå?!? Hur i fridens lilla svarta ska man ta sig till tuben om man inte använder fötterna? Min teleportör är kind of inte klar än.
...begränsad uppsikt... Hur skulle det kännas om sextiotonsklumparna förseddes med utsiktfönster? Hell, panorama är kanske att föredra till och med. Annars får väl helt enkelt en gubbe sitta på taket och se till att Agda och Molle inte blir nedmejade under den miltära övningen.

Om jag blir kvar här längre än planerat vet ni vad som har hänt. Då sitter jag spetsad på det där sprötet längst fram på stridsvagn 122.

Ryggsäck

For good times

När han sa att han var så kär i mig att det var löjligt. Jag hade på mig en vit kofta med knappar och mörkblå shorts. Han var typ sjutton och jag fortfarande blond på riktigt. Min lillebror som var typ åtta såg oss hångla, jag är säker.

När jag klev av planet och gick in genom glasdörrarna och såg hans smalben, precis innan han såg mig.

När jag skrämde livet av honom i mörkret i hallen för att han var bländad av badrumsljuset.

När vi klev innanför tröskeln till nya lägenheten och hamnade mitt i någons kräftskiva. Det hängde bastubor och lutor på varenda vägg.

När vi åt skaldjursgrytor utan botten och åkte på pensionärsutflykt längst bak i bussen. Vilka rebeller vi var.

När vi lyssnade på soundtracket från Short Eyes och busade tindrade i vardagsrummet.

For bad times

När han tog sig för hjärtat i köket. Det var inte av åldersskäl.

När han inte ville öppna badrumsdörren.

När jag vaknade i sängen på västkustloftet och kom på vilken dag det varit innan. Jag ville bara kväva mig i täcket. Det var det röda med vita stjärnor.

När han knackade på mitt fönster mitt i natten och vi satt i garaget. Jag slet och drog, han åkte.

När jag ljög.

När han ljög.

...

Men vi är vänner.

Gud nej

Helvete helvete helvete. Och jag köpte en toapappershållare för mina sista pengar också.

Sömnlös natt

Igår svängde jag ihop en proffsig soppa till middag, med morötter, persilja, palsternacka och vitlök. Imorse fortsatte svängandet, med frukostyoghurten precis som vanligt. Ve mig själv när det smakade vitlök om bananen. Vi minns, använd annan skärbräda. Nu måste jag borsta tänderna med klorinindränkt scotchsprite för att få bort smaken.

Jag laddar lite för att få ihop till en go fug yourself om Ebba von Sydow. Tyvärr läste jag en briljant recension av hennes nya (enda?) bok i aftonbluddret (experten?) igår och jag kommer aldrig att nå upp till samma nivå. Hon är världens största skämt, som inte är ett. Det måste vara en hårfin linje mellan att håna och att hånas och hittills har hon definitivt lyckats hålla sig hitom. Hon hånar med bravur och är så distanslös att hon skulle kunna övertyga påven om att byta ut mössan mot kondom bara för att det är såå våren 2006. Hon är så övertygande i sina geishaögon och bakåtstrukna råttfärgade att jag själv överväger att snöra på mig skorna och springa till MQ för att handla något pastellfärgat och ett hårspänne med glitter. Det är viktigt, ju, för att inte säga det viktigaste. Mänskliga värden får man på köpet. Tag en tubtopp, betala för två, och glöm inte att lämna den lilla kupongen som berättigar till självförtroende och girlpower i kassan. Så länge du har vackra ben, that is. Annars kan du go fug yourself, tycker Ebba. Det är inte utan blodsmak i munnen, som sagt.

Jaha, och vad är det för fel på blogger nu då? Att man aldrig.

Tack så mycket

Jag grymtar lite i hallen när jag ser högen med tidningar och en annan med skor, snavar över dem vidare in i köket, att bananer kan väga så mycket. Jag öppnar kylskåpet, vill krypa upp och stänga in mig i det svala och smutta lite på matlagningsvinet men lämnar köket med en suck för att ta mig an min rökskadade väska från igår. Vilken konstig liten bytta? Men, det finns kakor i den! Knyttets klickkakor med russin som jag hängt in i garderoben på stan utan att veta om det. Kakor! Lyckan är fucking total.

Lösryckt

Eller kanske lössläppt. Ett tag kom vi från Mjölby, när diskpojken frågade. Han var 21, hade piercing i underläppen och ölback.

-Ni narras bara med mig.

Det kan vara så himla svårt att låta bli när någon går omkring i grön fleeceburka.

-Asså, kan man ha såhär utan BH?
-De är ju innanför.

Vad som fanns innanför kan man inte riktigt avgöra om resten av bibelbältesklientelet. Man kan ju för fan inte spy på lokal.

-Jag ser ut som trailerpark trash med allt det svarta.

Det sitter fortfarande kvar babes, strax under ögonen.

[med amerikansk brytning]
-Jag vill wara en sån däringa cyborg, med slangar i huvet och pluppar på wäskan.

Det är inte helt omöjligt att S kommer att drabbas av dubbelsidig lunginflammation och halsmandelskollaps efter nattliga löprundor över torg och kullersten. Asså ärligt, vilket jävla ställe kidnappar folks jackor?

-Någonstans mellan åtta och tretton bestämde du dig således för att bli vuxen och började deklarera.

Det är inte konstigt att jag inte vill vara vuxen längre. Jag har förlorat alla mina karmapoäng. Min grizzlybjörn.

Lite blandat eftersom jag borde tvätta, trots allt

Nya skor, fynd på myrornas, 75 kr:

Lillebror spanar åt storasyster:

http://www.snabbstart.com/film/manakin-moonwalk.aspx

Hel och ren

Det nya systemet innebär många förenklingar, inklusive bankkontots. När jag behöver tvätta slänger jag och köper nytt. Barnsligt enkelt. Fem par nya strumpor och lite spets så slipper man begagna monstermaskinerna från artonhundratalet på ytterligare en vecka. Alla koftor jag köper är det ändå handtvätt på. Det har hittills aldrig slagit fel.

Jane

Jane Fonda är typ en gudinna. Allt hon just sa i rutan (såg intervjun först nu) var sant. Hon bara satt där och var sann. Varför bor jag i en ask? Jag tror, att jag kommer att vara bättre vid trettio än vid tjugo. Definitivt. Tänk om det fortsätter så som det måste ha gjort för Jane, vad himla bra man kommer att vara vid 68 då. Himlakroppar och tankekometer, sådan vill jag vara. Och så kanske lite rundare, så att jag kunde dricka fler än två glas vin utan att bli bakfull som en skabbig alpacka. Å, leda huvudvärk, helvete. Glad och huvudvärk är trots allt en helt okej start på helgen.

Borde läsa om planvågor

Jag borde köpa strumpbyxor. Detta guds straff till kvinnan som smiter åt, håller upp, klibbar fast och bränner vid. Nylon är sannerligen vårt fängelse. Jag har vackra ben. Okej, dagens jag tycker om mig själv är avklarad och nu måste man planera vininköp. Vad tycker de om? Rött, vitt, rosé eller sofistikerat Tokaji? Blommor verkar vissna (är det bara mina?) och choklad är onyttigt. De är ju ingen tjej, heller. Innan jag åkte till syster C i ondags hade jag fått lockigt hår. Det var helt sjukt för jag gick och lade mig med stort ståltrådsburr och vaknade med guldlockar. Nu är jag både rådvill och förtjust. Ska jag dra ut det eller krama upp det? Om det senare behöver jag köpa jättedyr mousse på orange flaska med namn på franska jag inte kan uttala. På lördag (please God, må det vara sant) ska två bli tre och jag får dansa med både Shirley och Liza efter middagsmys med Knyttet. Underbart, fantastiskt och troligtvis det sista jag gör. Att vara rädd finns det inte rum för idag.

Vuxen

Ibland är det ombytta roller. Ibland är man vuxen och ibland är man barn.

Syster C

Min syster, fina syster C, nu är vi tillsammans i tornet och skrattar. Jag ska fläta ditt hår och restaurangbesöket värmer i våra små runda magar länge än. Det lever en fågelflock utanför ditt fönster, stor och svart som fladdermöss mot staden, den glimmar nedanför. Ingen är som du fina syster, ingen. Imorgon stjäl jag din parfym, Beyond Paradise, för den doftar som solen och passar så bra mellan mina bröst. Varför bor du inte i min stad, fina syster?

Spass

Ze Germans

Ojdå

Saxat från Josefins blogg.

Your Personality Profile

You are sexy, powerful, and bold. You're full of passion and energy... Sometimes this passion has a dark side. You feel most alive when you're seducing someone. You never fail to get someone's attention. Quick minded, you're also quick to lose your temper!

The World's Shortest Personality Test

Passionerad och eldig... sexig? Det är helt otroligt vad tekniken har kommit långt. Utifrån en liten bild får jag veta allt det där om mig. Det är underbart, även om utlåtandet stämmer bättre in på hur jag vill vara än hur jag är. Man får helt enkelt se till att bli den man vill vara. Tålamodsbiten stämmer nog tyvärr in.

Novisen vid spisen episod hundra

I got the anti-Christ in the kitchen yellin' at me again. I eftermiddags fick jag för mig att kvällen skulle ägnas åt traditionell kvinnosyssla. Sagt och gjort. Hon skuttade till affären och handlade alla möjliga och omöjliga ingredienser, så som vitkål, sirap och långkornigt ris, för att förfina sina feminina sidor jämte spisen. Dessutom passade hon på att bjuda in middagsgäster, eftersom hon inte bara tänkte laga denna husmanskost för första gången utan även utsätta sig för yttre bedömning av densamma. Tydligen är jag dum som ett spån. Låt mig säga så här: Det är fullt möjligt att det smakade som kåldolmar, men det såg ta mig fan ut som Ramallah.

S and BJ day

That's right, I almost forgot. Today is the day is the day. It's finally here, what you've all been waiting for. The marvellous, spectacular, once a year Steak and Blowjob Day. Congrats ya'll!

Sticka in

En liten gnagande oro över min onaturlighet smög sig på sent igår kväll. Efter att ha surfat runt på otal antal bloggar står det klart att jag hade rätt. Som alla andra barn är jag inte. Det som verkar skilja mig från mängden är inte min olikhet i sig, eftersom alla påstår sig vara olika, ensamvargar, på endera sättet ett troll, svikna, deprimerade, tungsinta. Det som skiljer mig tycks vara det faktum att jag mår bra. Välmående och bloggande äro icke förenligt och var det inte riktigt för mig heller, till en början åtminstone. Nu, här i min erövrade ljusblå, känns det inte riktigt rätt att ösa längre. Jag borde jobba ideellt för fan, inte skriva om låtsasångest på nätet. Man saknar en I eller en A, äter piller och har söndagsångest hela veckan, sörjer sin förlorade barndom, egendom, svendom. Man är misslyckad fast med stolthet, klappar sig själv på axeln fast med fördom. Jag? Jag sitter bakom min skärm och mår bra. Vissa dagar är bra si, andra är bra så, ibland är det självklart en dålig, men på det stora hela är det lugnt, fint och bra. Förutom då, att jag inte hör hemma i etern.

För att få rätsida på mitt själsliga mående läste jag igenom några gamla inlägg. Liksom för att empiriskt bevisa min tes. Kolla, jag har det bra. Läsa läsa, scrolla ner. Ack nej. Leda och kaffesump följer i mina spår. Jag är sjuk, deprimerad, misslyckad, låtsasstolt och stackars rätt igenom. Ljusblått är i själva verket mörksvart. Jag är precis som alla andra barn. Skriker efter att sticka ut när jag i själva verket vill passa in. Jag vill hemskt gärna sticka ut så att jag med rätt får säga mig längta in. Är man inte annorlunda har man ingen rätt att vilja vara lunda. Det annorlunda berättigar självömkan och fågelperspektiv. Passade jag in hade jag ingen rätt att klaga. Jag vill inte vara galen, bara sticka ut litegrann. Inte som att jag vore ett ufo på riktigt med röda ögon och tvångstankar. Helst bara då rödkantade ögonvrår och marginella attacker, så att jag kan välja själv när jag vill sticka ut, passa in, vara mitt emellan.

Det är mycket med det här, det själsliga och annorlunda. Vad vill man egentligen.

Don't try this at home

Svaret på frågan om man bör inhalera apelsin är otvetydigt nej.

Med armarna om knäna

Sammanfattning av eftermiddagen göres lämpligast genom ordet sorglig. För det första, tio sidor råmaterial till matematiska institutionens nyuppsättning av Dum dummare finns inlämnat för revidering. Om jag var en maskros i en vägspricka var tentan en karavan av asfaltsmaskiner. För det andra, jag tyckte att jag såg en väska i skogen. Om min själ tog ett skutt så stukade den foten i landningen. Det var inte rätt väska. För det tredje, frysta grönsaker och bulgur. Förvisso kokade jag dem först, broccolin och ärterna, men ändå. Om jag var Fenrisulven var min middag en kram.

Det finns eftermiddagar då man önskade sig annorstädes, säg till exempel Leicester, Berlin, Fjärilen eller valfri knarkarkvart. Vissa eftermiddagar får man helt enkelt stryka ur kalendern, kanske riva ut sidan och se fram emot nästa blad. Ja, ibland måste man tydligen go all frikyrklig för att stå ut med livet som lever omkring en oavsett om man har lust att delta eller inte. Halleluja praise the Lord, and I shall rise again.

Tenta igen, igen och igen

Pre-tentaångest skall snart förbytas i post-tentaångest. Jag laddade igår kväll med pingvinporr och gräddvåfflor. March of the Penguins var söt som socker trots att jag letade sexistiska detaljer filmen igenom. Vad det verkar tycks pingviner leva ett frostigt men jämställt liv. Innan jag blir gammal och skruttig ska jag min själ åka över till Antarktis från Eldslandet. Jag ska återfödas som kejsarpingvin och införa värmeisolerade babybjörn som standard i flocken. Det går nog att tjäna en hacka på, ja.

Telefonsamtal

Holmskan -Är fläder rött?
Jag -Nä, vitt väl.
Jag har köpt lättdryck fläder som är röd.
På Klippet?
På Vivo.
Utan -vo.
Den är röd.
Är det inte körsbär och fläder då?
Det är mask i.
Bara en?
Jag vet inte.
Var den i från början?
Den kom kanske från köket.
Ställde du glaset under blomman så.
Om jag tittar bort en stund och den har flyttat sig lever den.
Då var den nog inte i från början.
Den lever.
Drick inte upp det.
Den kanske kom från kannan.
Ställde du kannan under blomman så.
Vilket misslyckat lättdrycksköp.
Skalliga män har ofta mer hår på kroppen.
Ja, det går hand i hand.
Allt dåligt på samma gång.
De kanske kompenserar.
Förmodligen.

Pep

I don't know what day it is,
I can't recall the seasons
And I don't remember how we got this far
All I know is I'm loving you for
all the right reasons
In my sky you'll always be my morning star

Jayhawks (Rainy Day Music)

Bara känna, inte tänka. Kom igen Donna, du kan och du vill. Du kan om du vill. Känn efter, handla, känn efter igen. Fortsätt. Och sätt igång att plugga nu för i helvete för måndag kommer snart.

Kortkort

Har:

• Sovit till halv tio
• Räknat
• Svimmat i duschen (again)
• Svurit länge och okontrollerat över mitt satans låga blodtryck
• Lyssnat på Dylan
• Lyssnat på Dylans mycket mindre intressanta son Jacob som jag älskar högt och fullt
• Diskuterat skånska sektbeteenden med Mademoiselle

Ska:

• Pussa på Sweet Señorita som är på väg hit från Stan!
• Välja ut kvällens outfit
• Försöka att styla till den där krukväxtlooken
• Bli bjuden på middag
• Se Syriana
• Må alla tiders och dansa i minusgraderna hela vägen hem

Politik&Komik sin Kaffe

Jag har gjort något som inte ni har, nananananana.... fikat och pratat och pratat och fikat och sett ett nytt ansikte för första gången och allting är som man har tänkt sig utan att vara förutsägbart utan bara uppfriskande och ja, nytt. Eff, du är inskriven.

...

Så vitt jag vet får man välja äpplen helt själv i fruktdisken när man handlar. Hela grejen med handplock. Så hur kommer det sig att jag kommer hem med tre stycken halvruttna royal gala?

Mystisk musik.

Torra prärievindar.

Tumbleweed som blåser över vägen.

Dagens outfit

Är så nöjd med dagens att jag bjuder på en bild. Bruna byxor inhandlade i Lima hösten -04, vitt paljettlinne från H&M, grön strandskjorta anno back in the day, mormors garderob.

Lunchpaus

Messade en del med Knyttet igår kväll, vilket förvisso inte fick mig hoppety happy men ändå värmde. Idag har varit en mycket bättre dag. Jag gick till fina biblioteket tidigt imorse och satt fokuserad fram till halv tolv, då jag ansåg mig kunna gå hem för lunch med rätten på min sida. Handlade bananer, nynnade på en Art Garfunkel (jag vet, men det var filmmusik till Chicken Little) och kom hem som en riktig människa. Absurda mängder mörk choklad senare sitter jag som en pascha i soffan och leker solkatt. Mademoiselle kanske kommer och gör mig sällskap i eftermiddag, how sweet it is to be loved by her. På måndag, vino fino med Shirley, längtar redan.

Chicken Little

Tecknat efter en skruttig dag, there's nothing like it.


- I've seen road kill with better reflexes...

...

- Those are your parents? And they brought a galactic armada?

Bitter

Internationella kvinnodagen till ära har det varit en riktig skitdag. En riktigt skröpplig skitonsdag. Alla mina hjärnspöken om framtiden, dåtiden och nutiden har gjort gästspel av blandad ångestmagnitud och kolamuffinsarna känns inte alls lockande att sätta tänderna i. Jag hatar att jag blir matfixerad så fort minsta lilla moln fördunklar min erövrade ljusblå himmel.

Klen.

Och.

Svag.

Jag har inte kunnat lösa en enda uppgift på hela dagen och koncentrationen har nått nya bottennivåer. Jag har funderat på saker som jägarexamen. Jag, ta jägarexamen. Det är ungefär lika sannolikt som att man skulle få se Franco traska omkring i badbyxor utanför Dramaten. På sin höjd skulle det kunna vara lite nationalromantiskt att sitta på en sådan där uppfällbar pall och dricka kaffe ur en termos, men ska man göra det i skogen inkluderar det onekligen närkontakt med mossa. Älgar är hemskt sällsynta i Vasaparken. Eventuellt skulle jag kunna sitta på min pall vid vägrenen och dricka kaffe. Där skulle jag fortfarande ha kroppskontakt med asfalt, men jag har en krypande känsla av att älgar håller sig längre in i skogen. Dessutom var det det här med kaffet. Att man kanske inte ska dricka så mycket av det alltså. Summan av kardemumman blir att jag måste vara i skogen, utan kaffe, med avsikt att döda djur. Det känns inte heller helt lockande, själva dödandet. Älgstek är gott, men jag köper den nog hellre på hyttan när allt kommer omkring. Skulle jag mot allt och allas bättre vetande få för mig att genomföra en jägarexamen skulle det troligtvis sluta med att jag gjorde älgarna koffeinberoende också, snarare än hade ihjäl dem.

Grattis alla kvinnor, today is your day. Övriga trehundrasextiofyra är fortfarande männens.

attacktråkigt

jag dör av uttråkning jag saknar all stimulans boken hånskrattar från bordet och tonerna skär sig i öronen jag går till hyttan och handlar socker så blir det godisbak istället fastän jag hellre vill griljera skolböckerna varför gör jag det här för i helvete satans jävla skit vad dålig jag är på att svära konstruktivt ugnsluckan är trasig också ja det kunde man ju tro

kom och fika rå. bara kom hit. jag ska ju baka för fan.

Put the pot down

Shit, nytt larm om kaffe. Om man har hjärtproblem (räknas psykiska?) bör man se upp med fler än fyra koppar om dagen. Men herrejävlar, jag kan ge upp allt utom kaffe. Säg nåt jag gör och jag slutar med det tvärt, men för guds kärlek, I need a heart to come home to, a kaffebryggare to hold on to and a heart like you.

Flimmerhår

Ingela Agardhs skratt borde verkligen användas på högstadiet i antirökkampanjsyfte.

Ett seriöst försök

Asså, håll i er för fan, för nu kommer det.

Marie fucking Serneholt. Detta derivat till mänsklig varelse som åbäkar sig runt i spandex framför en blue screen. Hon är en skam för sin sort, och den sorten förtjänar mindre än slembobborna i min duschbrunn får till frukost. Ingenting! Alla vardagsrum med en TV och därför potentiell möjlighet att uppvisa hennes babyskära nuna alldeles för nära vanliga hederliga Svensson utgör en omedelbar fara. Barn tar skada. Hon gör ingenting, ingenting överhuvudtaget, som inte hundratals överproducerade, låtsas-vara-oskyldiga, uppsminkade, lagomfula bröstblondiner inte redan har gjort en masse sedan Britney Spears gjorde entré i plisserad kjol och rosa tofsar för drygt trehundra år sen. Skillnaden mellan Britney och Marie är att det man (läs kapitalkåt manager) lyckats skapa i form av plasthölje med L'orealeffekter av Britney S, inte ens är hälften så väl och påkostat genomfört i hennes bleka men ack så påfrestande efterföljare Marie S. Man får inte ens den dyra hårdplasten och lyxgnistret utan en sunkig jävla eldoradoplast med fulpuder och casiokomp. Jag får kväljningar och ångest av trackslistan. Make her eyebrows burn!

...

Nej, jag är inte helt nöjd känner jag.

...

Barbie har varit utsatt för övergrepp i musikbranchen länge nog. Om forna Sovjet hade varit min skört är Maries kjol inte ens Lichtenstein värd. Och kunde inte någon ha slagit upp ordet förförisk i SAOL och fått henne att läsa förklaringen? (Läser hon?) Att åma sig runt en pinnstol och blinka bort sin blonderade lugg ut ögonen kommer aldrig, never ever, att kvala in som förföriskt. Visa stillbilder på Barbie istället, hon gör ett bättre jobb som softporris.

...

Na. Kanske ok för att vara min första?

Dagsverke

Idag har Robban varit min farbror hela dagen. Uppe med den digitala tuppen, speedad på nybryggt och installerad på biblioteket tidigt som satan. Jag kan väl inte påstå att jag har begripit mer än jag har förstått idag heller, men jag har suttit snällt framför mina böcker med pennan i högsta hugg under den största delen av dagen utan att bli varken galen, börja gråta eller fantisera om snöklädda alptoppar med joddlarpojkar och liftskrammel. Lugn och fin, i min pulpet med mina matriser. Sen åt jag lunch med Mademoiselle innan vi vandrade genom snöskogen hem till henne och drack te över mer skola. Jag har till och med hämtat cykeln på stan, emedan jag tog den ner igår men bussen upp. Istället för musik, förvirring. Här i den röda soffan sitter jag alltså nu och känner mig så där äckligt radhusnöjd. Allting är ljummet och bra, lunkar på och tuffar fram. Ikväll blir det radhusbiff (blodpudding) och radhusjazz (Bo Kaspers). Jag föder en två-tre ungar och knyter en trasa runt håret, dansar tango med dammsugaren och följer Oprah på eftermiddagarna. Skaffar mig en karl som kan måla om huset. Jag gillar gult mer än rött. Blir smygalkoholiserad på BiB Les Fumées Blanches och glömmer att skjutsa lillknoddan till träningen.

Sådärja. Nu känns det bättre igen.

Fast blodpudding blir det inte tal om. Någonsin. Andra puddingar som uppfyller kravlistan är välkomna after eight.

Hårfin

I allmänhet, vad är det med mig och otålighet? Hur många olika frisyrer har jag haft under de senaste åren? Vidare i synnerhet, vad är det med frisörer och medel? Medel, produkt, kemikalier på burk. Jag påminner mest om en planta. Det kanske finns ett samband mellan den enda växt jag lyckats håll vid liv längre än tre dagar och min nya frisyr. Det stavas yuckapalm. Själva klippningen är det inget vidare fel på eftersom jag bara gav henne tillåtelse att kapa minsta möjliga, men stylingen, jävlar i min låda. Tänger (flera olika), varmblås, kallblås, vax (på sprayflaska!) och fixeringsmedel i helt sanslösa mängder. Jag är en jävla miljöfara. Det bildas en reva i ozonlagret efter mig.

Nåväl, efter en relativt hårdhänt och hafsig behandling på en hel halvtimme var jag klar hos Elana och kunde trycka ner min blå mössa över öronen och gå och handla lax. Nu ska jag snart äta den och styla om mig, tillbaka mig.

// You shouldn't be able to read this

Ola Rapace i tv-soffan inför premiären av Tusenbröder:

- Blir det smoking ikväll då?
- Nja, nä, snarare träningsoverall.

Skön inställning.

...

Brokeback Mountain (ja eg Ang Lee) fick en Oscar för bästa regi och jag blev glad. Det är en av de bästa kärleksfilmer jag har sett. När de kysser varandra i tältet, efter den lite mer hårdhänta natten, fick jag gåshud över hela kroppen och tårar innanför bröstbenet. Rysligt vackert. Mitt biosällskap grät hela den sista timmen av filmen, vilket troligtvis bara förstärkte mina egna känslor.

...

Måste se Capote snart, måste måste.

...

Jag ska jaga rätt på en frisör idag. Asså, det är verkligen dags.

...

Lovely S, ge mig. Liza också, kom igen, spill.

...

Det här var ju kul. Det närmar sig.

Distansförhållanden

Birgit Nilsson feat. Toni Braxton. Känns inte helt kosher.

…

Lite inspirerad av fina Miss Takes ”Män ska ha”-lista sammanställde jag en egen och slant ovederhäftigt på fjärde punkten:

1. drivkraft(er)
2. humor
3. intressen med stil
4. självdistans

Självdistans. Om man inte har självdistans är man en tråkig jävel utan humor. Det skulle i så fall göra punkt två till ett redundant villkor om punkt fyra får finnas kvar. Men se, jag är inte helt säker på fyran längre. Jag är redigt trött på min egen självdistans. Jag vill inte ha den! Kan jag bara sluta att se på mig själv utifrån hela tiden, snälla rara jag? Omedelbums genast, jag vill sluta med det. Jag vill slå mig för bröstet, ta mig på allvar, klättra i taket, ta plats, blomma ut. Jag känner mig som en fryst rosenknopp och det skulle inte göra ett dugg ont om den brast. (Hellre vill jag vara en gladiolus, men det hör inte hit.) Frågan är om man måste ge upp sin ödmjukhet för att skära ner på sin självdistans. Ödmjukhet är ett ganska fint tillbehör. Inte att blanda ihop med självförakt. Den största portionen självförakt har jag redan packat ihop och skickat till Gulag. Återstår nu mest en liten rädsla, men hur gör man med självdistansieringen? Cocaine all around my brain. Jag kan inte lösa det här.

…

Avsökningssystem=>avsugningssystem=>kortaste-vägen-problem. Min fantasi klarar tydligen inte av teknis.

Sanitära olägenheter

Väldigt högt från min granne: Toni Braxton Unbreak my Heart.

Minnen

Klockan tre inatt var jag helt säker på att jag hade kommit på den bästa första meningen någonsin. Till en historia, till min evinnerliga text som bara är en lång början. Jag tog en klunk vatten och skrev inte ned den. Inte. Nej. Jag har glömt den. Glömt. Den. Nu lyssnar jag på en playlist med Nina Simone, Norah Jones och Lauryn Hills akustiska och har alltså glömt den. Min framtid hängde på klockan tre inatt och nu är det redan nio på morgonen. Bäst för alla vore det väl om jag bara satte mig vid mitt matbord (som jag har stulit, men det tar jag en annan gång) och läser i den tjocka boken som fårmigattgråta hela dagen så att jag klarar den här tentan.

Rendezvous

Och man möter en gammal vän på hem från Knyttet (där man åt sushi för andra gången idag), och man kramas och småskrattar och kommenterar timmen som ju är lite sen. Efter midnatt och allt, men vi är båda på väg hem, för att ta hand om våra krukväxter, oss själva och våra åldrande ögon som fått sitt lystmäte av vin och kvinnor för länge sen. Men man ler uppriktigt mot varandra och önskar sig samtidigt bakåt som framåt, framåt, innan man skiljs åt på obestämd framtid och gläds åt att den fina människan som var nära nu är avlägsen men fortfarande känns. Och det snöar och yr, man har en blå mössa.

Auf Deutsch bitte

Om man kan kan nöja sig med induktiva resonemang och sanningar så är den ställda hypotesen numer fastställd; när man har sex med en tysk tänker man oundvikligen på dålig porrfilm.
Du bist so guuuut! Herrejävlar. Annars tänker man tydligen mest på den tyska satsbyggnaden. Ja, om det ska vara dativ- eller ackusativobjekt alltså.

Berlinskan är ta mig fan roligast i stan. Dessutom är hon vansinnig. Hon flög upp från Berlin mer eller mindre för att äta en lunch med mig och Holmskan idag. Det resulterade i de fnittrigaste sushibitarna Stockholm upplevt. Mitt frustrerade universum ter sig blekt närhelst jag är utan dem.

Genmix

Pohlman oh Pohlman, mars är ju en vårmånad. Hur kan det ligga så mycket snö på taken när mars är en vårmånad. Pohlman oh Pohlman, svinga ditt spö.

Det här är världens fulaste hund/råtta/fladdermus/noshörning. Ändå så bisarrt söt. Fångad på film i Trujillo, Peru.

Sorger hon sjöng

Carla Pires stora scenen, Södra Teatern

I en guldkantad salong full av kärlek och enkel värme satt jag ikväll på södran. Carla Pires var som en strålande madonna men ändå helt opretentiös och charmerande larvig. Fado är hisnande, trånande och smäktande, djupt och lättsamt och sammetsröst runt hela själen fast ibland som knivar igenom den. Jag kunde inte sluta att stirra på hennes stora gröngnistrande sten på höger hand. Mandolinistens fingrar flög över strängarna snabbare än stålmannen räddar Lois ur en eld och visst brann det, i Carlas ögon och i mitt litet hjärta. Hon fick liljor i en stor bukett och blev som ett barn vid mikrofonen. Svängde med sina urringade ärmar och pratade sitt förföriska språk med portugiserna i publiken. Extranumret var, jag finner inte ord. Underbart. Fantastiskt. Rysligt och kusligt. Jag vet inte hur fado ska låta men om det låter som det gjorde ikväll, när mitt litet öga blev en tår, då lyssnar jag på det varje dag som kommer. Vi ska klappa, stampa, sucka, stöna och längta oss igenom livet som i en fado tango. Varje dag ska jag längta, varje evighet i varje dag som jag har något att längta efter.

Make up your mind so I can make up my bed

"Jag är så abnormt lite kvinnlig, så det är rent sorgligt, vet du. Det kvinnliga hos mig är förvärvat och reflekterat till största delen, tror jag."

Klara Johanson (1875-1948)

"Jag är inte så abnormt lite inkonsekvent, så det är rent sorgligt, vet du. Det konsekventa hos mig är fördärvat och reducerat till största delen, tror jag."

Jag (1981-)

Hur. Skulle. Det. Kännas. Att. Veta.

Kitty stay inside

Om det snöar mer än ett par millimeter i södra Sverige resulterar det under alla omständigheter i kaos. K-A-O-S. I norra Sverige kliar man sig i det frostbitna skägget och tar en snus till. Suger in lite luft och sätter på sig sockor. I Svealand och Götaland undrar man om is egentligen är så halt och ger sig ut att köra med sommardäcken, trots allt. Sen slår man slint på E4-an södergående eller E6-an norrgående och blinkar förvånat upp mot himlen där ifrån de vita flingorna tycks emanera. Varför sa ingen något om det här? Finns det inget gott med att vara med i EU? Borde det inte lagstiftas mot snöbyar? Men ärligen, vad handlar egentligen den klart undermåliga snöröjningen i södra Sverige om? På Kungsholmen är den under all kritik. Fast det är klart, att om det bara finns två snöplogar söder om Gävle tar det ju ett tag att skyffla undan all nederbörd i fryst form. Bättre då att vänta på våren när vädret liksom tar hand om problemet själv.

I övrigt finner jag det komplett och vansinnigt skitroligt att katter har utegångsförbud i H5N1-området runt Oskarshamn.

Ranting session over.

Tankebubblor mellan skrivbordet och mataffären

Dam i rutig kappa: Nämen fryser hon inte om benen?

Jag: Jävlar vad kallt det är.

Dam med liten mops: Oh herregud, på min tid kunde vi i alla fall klä oss.

Jag: Stirra du bara, tantalona du.

Gubbe med Konsumkasse: Tss, vilken liten flicksnärta, har hon inget under jackan?

Jag: Jorå, men den är sjukt kort.

Mamma med barnvagn: Jävla slampa!

Jag: Jag måste köpa en kortare kjol.

Rosad räka

Det här tillståndet, it's all fucked up and I'm loving it. Det lär vara sjukt beroendeframkallande. Ett vitt olinjerat block och sprucken underläpp, våren är här. Dags att kyla ner sig med en fiskgratäng.