onsdag, maj 31, 2006
En gång var jag välorganiserad
06.30 -klockan ringer
06.31 -står i duschen och skållar mig med miljökranen
06.50 -skivar äpple och brygger kaffe
06.59 -slår kaffet på termos
07.00 -kollar nyheter och mail
07.15 -borstar tänderna, puffar håret, väljer skor
07.30 -står färdigpackad med termos och pepp i hallen, redo
07.31 -kollar upp tentalokal en sista gång
07.32 -jaså, klockan två i em?
07.35 -sitter barfota på sängen och är förvirrad.
06.31 -står i duschen och skållar mig med miljökranen
06.50 -skivar äpple och brygger kaffe
06.59 -slår kaffet på termos
07.00 -kollar nyheter och mail
07.15 -borstar tänderna, puffar håret, väljer skor
07.30 -står färdigpackad med termos och pepp i hallen, redo
07.31 -kollar upp tentalokal en sista gång
07.32 -jaså, klockan två i em?
07.35 -sitter barfota på sängen och är förvirrad.
tisdag, maj 30, 2006
Har ni fått gråta i mitt knä någon gång?
Första dagen i Lima åt jag spagetti och tomatsås. Det var den första gången jag sa la cuenta por favor och den sista gången jag åt pasta frivilligt. När jag kom hem några veckor efter jul en termin senare sa mamma att mina fingrar såg så smala ut och jag sa att det var klart eftersom det varit så svårt med magen.
Det började i och med resan, det visste jag. Ett år senare kunde jag erkänna att det hade börjat redan ett år innan vi lyfte med planet. Sammanlagt tre år. Tre år and counting, undrar jag ibland. Ska jag någonsin bli av med tankarna, skuldkänslorna, ångesten, självbilden som inte alls är den jag vill ha. Jävla bildhelvete som jag inte bestämmer över själv trots att den är min.
Jag var så snygg den terminen. Jag var helt fantastiskt snygg och köpte alla små minsta storlekar och var så gudomligt karaktärsstark. Alla avundades mig. Jag stod framför hallspegeln och provade blåa koftor, gråa koftor, svarta jeans, röda jeans, den svåra minen, den högdragna minen. Alla skulle se hur gudomlig jag var.
Herre vad ful jag var. Det var liksom det enda jag visste om att vara. Om jag inte var den svåra, plågade och ouppnåeliga människan fanns bara omåttligt skrämmande alternativ. Jag hade bara det, om jag inte ville halka ner i lagomträsket och visa alla hur illa jag egentligen dög till allt. Jag dög till inget. Jag dög aldrig åt mig själv men det var bara mitt fel och så dög jag ännu mindre. Jag fördärvade aktivt och självmant det enda jag hade. Med flit. Gud så kass jag var. Men jag var speciell.
Jag var ett typfall. Liksom alla andra var jag. Liksom alla andra självsvältare. Olika faktorer, samma resultat. Samma huvud, samma kropp, samma vilja, samma självömkan. Vi är likadana i sjukdomen men inte som människor. Människan försvinner i sjukdomen och vi blir likadana.
Mina vänner? Mina älskade vänner? Har jag sagt tack? Har jag gråtit i deras knän? Har de fått gråta i mitt någon gång? Har jag förklarat hur mycket de är mina älskade? Hatade de mig, och hatade de sig själva för att de hatade mig? Var jag jättejobbig? Var jag verkligen sjuk?
Jo, så var det kanske. Så är det kanske. Livet är inte så stort men det är det enda vi har ändå. Jag tycker att det är skönt att livet inte är så stort för vad spelar saker för roll egentligen? Gör vad du vill, nu. Vad fint det vore att lyssna på sig själv, men för var dag större öron. Kom igen liksom.
Det började i och med resan, det visste jag. Ett år senare kunde jag erkänna att det hade börjat redan ett år innan vi lyfte med planet. Sammanlagt tre år. Tre år and counting, undrar jag ibland. Ska jag någonsin bli av med tankarna, skuldkänslorna, ångesten, självbilden som inte alls är den jag vill ha. Jävla bildhelvete som jag inte bestämmer över själv trots att den är min.
Jag var så snygg den terminen. Jag var helt fantastiskt snygg och köpte alla små minsta storlekar och var så gudomligt karaktärsstark. Alla avundades mig. Jag stod framför hallspegeln och provade blåa koftor, gråa koftor, svarta jeans, röda jeans, den svåra minen, den högdragna minen. Alla skulle se hur gudomlig jag var.
Herre vad ful jag var. Det var liksom det enda jag visste om att vara. Om jag inte var den svåra, plågade och ouppnåeliga människan fanns bara omåttligt skrämmande alternativ. Jag hade bara det, om jag inte ville halka ner i lagomträsket och visa alla hur illa jag egentligen dög till allt. Jag dög till inget. Jag dög aldrig åt mig själv men det var bara mitt fel och så dög jag ännu mindre. Jag fördärvade aktivt och självmant det enda jag hade. Med flit. Gud så kass jag var. Men jag var speciell.
Jag var ett typfall. Liksom alla andra var jag. Liksom alla andra självsvältare. Olika faktorer, samma resultat. Samma huvud, samma kropp, samma vilja, samma självömkan. Vi är likadana i sjukdomen men inte som människor. Människan försvinner i sjukdomen och vi blir likadana.
Mina vänner? Mina älskade vänner? Har jag sagt tack? Har jag gråtit i deras knän? Har de fått gråta i mitt någon gång? Har jag förklarat hur mycket de är mina älskade? Hatade de mig, och hatade de sig själva för att de hatade mig? Var jag jättejobbig? Var jag verkligen sjuk?
Jo, så var det kanske. Så är det kanske. Livet är inte så stort men det är det enda vi har ändå. Jag tycker att det är skönt att livet inte är så stort för vad spelar saker för roll egentligen? Gör vad du vill, nu. Vad fint det vore att lyssna på sig själv, men för var dag större öron. Kom igen liksom.
måndag, maj 29, 2006
Drama
Min lägenhet är fantastiskt populär! Idag har den tillägnats en massa spännande och otippade besök. Det började imorse, när jag i pyjamas modell sunk i skön samklang med prototypen för Världens Fulaste Hårband förvirrat öppnade för den, trodde jag, oanmälda vvs-killen. Han skulle enligt egen utsago miljöanpassa mina kranar. Jag försökte verka världsvan, fiskade diskret upp ett par gamla trosor från badrumsgolvet och sa att jaha, var det idag det, och, där ser man. (Jag hade ingen jävla aning, läser knappt min post.) Efter lunch ringde det återigen på dörren och jag blev lika förvånad igen. Ingen av mina vänner använder ringklockan, de kör mer Cramer style liksom. Eh hej? Är det du som är Christina Haraway*? Jaha, det är du som är Christina Haraway. Jag skulle till en annan Christina, ju. Ja, hon går i min klass. Men nu ser jag ju att det inte är hennes efternamn på din skylt. Ja, hihi, det är ju din skylt. Nämen.... Efter två minuters nervös monolog lämnar hon mig i sorg och saknad, denna ljusrosa uppenbarelse med tingeltangel i öronen. Men! Det tar inte slut där. I eftermiddagsposten medföljer den mest förtjusande inbjudan jag någonsin erhållit. På ett halvt avrivet a4-ark, med en alldeles särdeles spretig handstil, står: Välkommen! oprentantiös fest hos M.C. lhg xx tisdagen den 30/5 C YA! Jag är alldeles till mig över denna min nyfunna vän som bjuder in på kalas bara ett par dörrar bort. Givetvis har jag varit utanför och spanat. Känner jag honom? Borde jag veta vem han är? Tror han att han känner mig? Å vilket underbart spännande liv, och det är bara måndag än!
Kärlek.
*Asså, jag heter ju inte Haraway på riktigt. Inte Donna heller.
Kärlek.
*Asså, jag heter ju inte Haraway på riktigt. Inte Donna heller.
Swe - Eng, love
- Det är en liten koltrast tror jag, i alla fall nåt med gul näbb.
- Vet du hur mycket rävar det finns här eller?
- Det finns inga rävar i Leicester raring.
- Asså, de har typ en sork i munnen och springer precis utanför mitt fönster.
- Sluta dricka gin&juice för i helvete.
- Jag är rekorderlig. Förutom syran då.
- Juice är syrligt.
- Vad ska du handla?
- Tandkräm, prio.
- Dina flingor.
- Vet du hur mycket rävar det finns här eller?
- Det finns inga rävar i Leicester raring.
- Asså, de har typ en sork i munnen och springer precis utanför mitt fönster.
- Sluta dricka gin&juice för i helvete.
- Jag är rekorderlig. Förutom syran då.
- Juice är syrligt.
- Vad ska du handla?
- Tandkräm, prio.
- Dina flingor.
söndag, maj 28, 2006
Jag saknar de där glajjerna
Är alldeles för spattig för att plugga mer. Flänger som en sådan guttaperkaboll och räknar bara halva tal. Har ringt i telefonen. Modren och Cohen. Har handlat tandkräm och frukt. Mikrat kassler med det är nå vaj med defrostläget på min (erh, O's) mikro. Bjuder på en bild från svunna tider istället, västkusten är bästkusten. Fram till vänster systern, höger om henne kusinen och bakom jag. Vi har korkat upp vinet och tar oss en bläcka ovanför sjöbon.
Substitute hunt
So, on the plus side this morning, it seems to develop into an excellent hair day, which is most welcome. In my little purse of minus lies accident including vicious razorblade. Also, I'm all out of toothpaste. A catastrophy for a dental maniac. One could maybe use Yes handwash? I have the green stuff. Or that acid toilet cleaning powder? No? Fresh lemon then? Some kind of tree bark? To knock on my neighbour's door is perhaps the most appealing anyway. I'll give you a full report later on with, hopefully, bright shining and clean teeth.
lördag, maj 27, 2006
Blandade minnen
Hemma hos Lisa luktar det alltid rök. Hon är min pianolärarinna sen jag var sex år och vi betalar henne med en limpa Prince Ultra Light extra Long i veckan. Första gången jag sitter bakom hennes flygel får hon hämta extra kuddar åt mig att sitta på. Tangenterna är mycket mer lättanslagna än på vårt piano hemma. Lisa är old school. Hon har spelat med Käbi Laretei och är alltid sparsamt sminkad. Bär strikta dräkter. Jag får spela ostrukna C varannan gång med höger varannan gång med vänster tumme. Om och om igen.
I sandlådan på dagis bråkar jag och Therese. Therese har kort hår och fula kläder. Något har gjort mig arg och jag bestämmer mig för att slå henne med en hink. Det är en av två gånger jag med flit har gjort någon fysiskt illa.
Mycket långsamt uttalar han orden "Jag vill älska med Carl Bildt i en kyrka." Min konfirmationspräst, min konfirmationspräst som är bög och senare ska få lungcancer och bli sparkad från sin tjänst som komminister, inleder sin predikan på konfirmationsdagen inför församling bestående av idel far- och morföräldrar.
Jag står i min jordvallshall och märker först efter att dörren har varit stängd ett tag att jag darrar på händerna.
Solen går ner över Håskär och mina kusiner och min syster blir orange i ansiktet. Pialou är omförtöjd, makrillen i tomatsås uppäten och badkläderna torkar på hällen. Min morbror busar med hunden, jag minns inte om det var Caipi eller Carita. Jag har på mig ett nattlinne från USA.
I sandlådan på dagis bråkar jag och Therese. Therese har kort hår och fula kläder. Något har gjort mig arg och jag bestämmer mig för att slå henne med en hink. Det är en av två gånger jag med flit har gjort någon fysiskt illa.
Mycket långsamt uttalar han orden "Jag vill älska med Carl Bildt i en kyrka." Min konfirmationspräst, min konfirmationspräst som är bög och senare ska få lungcancer och bli sparkad från sin tjänst som komminister, inleder sin predikan på konfirmationsdagen inför församling bestående av idel far- och morföräldrar.
Jag står i min jordvallshall och märker först efter att dörren har varit stängd ett tag att jag darrar på händerna.
Solen går ner över Håskär och mina kusiner och min syster blir orange i ansiktet. Pialou är omförtöjd, makrillen i tomatsås uppäten och badkläderna torkar på hällen. Min morbror busar med hunden, jag minns inte om det var Caipi eller Carita. Jag har på mig ett nattlinne från USA.
Eftermiddag
Me like:
- Att man kan tjyva syrener
- Simpsonsmolnet uppe till vänster
- Att årets andra löprunda är avklarad, dvs bara en till innan jag är fabulöst vältränad inför sommarparttyna på bryggan
- TV ikväll med flicksen
- När djävulen delar ut
Me no like:
- Kvasistationära fält
- Att stå i hallen och darra
- Det där med att inte kunna sova
- Att man kan tjyva syrener
- Simpsonsmolnet uppe till vänster
- Att årets andra löprunda är avklarad, dvs bara en till innan jag är fabulöst vältränad inför sommarparttyna på bryggan
- TV ikväll med flicksen
- När djävulen delar ut
Me no like:
- Kvasistationära fält
- Att stå i hallen och darra
- Det där med att inte kunna sova
Morgon
Well, jag träffade Ulla Winbladh herself inatt. För 44,50 kr/timmen (Joakim von Anka släng dig i väggen) skulle jag få jobba på hennes restaurang i Frankrike under sommaren, så mycket jag bara ville. Jag ser fram emot att inte ha sanndrömt. Och japp, jag är en de där. En som berättar vad de drömt. Stå ut eller tråkas ut. Annars snart Key-huset, men jag ska låtsas att det blir en dag i solen och att min mage är allt vad den brukade vara.
fredag, maj 26, 2006
I will not put on a smile
Poetry is no place for a heart that's a whore
And I'm young & I'm strong
But I feel old & tired
Overfired
Säg det med en sång, vad fånigt, men den här texten är så sjukligt bra att man ryser armarna av sig. Och så:
Oh I wish I wish I wish I was born a man
So I could learn how to stand up for myself
Herre vad bra.
Bara knäpp som jag brukar vara, va
Min syster är sned. En fot är större, ett ben är längre och midjan är vind. Vi är så lika att hennes vänner som aldrig har träffat mig kommer fram med framsträckt hand och presenterar sig och säger, du måste vara Millans syster. Nu snart, frukost, fast inte i det gröna med tanke på hur trötta vi är på det. Annars har bara sedvanliga galenskaper ägt rum sedan hon intog min lilla jordvalsetta.
Kärlek.
Kärlek.
torsdag, maj 25, 2006
Smokestack Lightning
Jarå fröken, visst ska det gå. Det finns inget som inte lite Yardbirds kan styra upp. Å ikväll kommer syster Millan, som inte är nunna utan syster av kött och blod och Merz spelar på Hg, men ingen öl ändå nog. Hon ska adoptera min Carin Wester-kofta lilla loppan hon, men i sanningens passar den bättre på henne ändå för mig har det hänt nåt så konstigt som större byst. Ja, int vet då ja, men no e de större än förr allti. Kan tyvärr ej delge er det silikonfria receptet, men jag misstänker det har nåt med gräddsåser och skandalösa mängder mörk shåkla å göre. Återfick torsdagsrycken och bjöd in några av de finaste på fredagsmiddag imorgon också, i farten och fläkten. Jag tänker mig, kall soppa till förrätt?
Anyhows, ringa Cohen i helgen. Bra planerat, sweet.
Anyhows, ringa Cohen i helgen. Bra planerat, sweet.
Ok
Hej och hå fem fingrar på fiolen och så upp en trappa och ta sig i kragen med Knyttet och Mademoiselle som stöttor och vackra ögon som ler och delar blyertsstift. Effs power pop och gladare. Så här är det alltid. Jag undrar om jag kommer att explodera en vacker dag, när alla snyftattacker byggt upp en arsenal i bröstet, men jag kan inte göra det annorlunda. Jag förtrycker inget, pratar med mina vänner (jag älskar dem jag älskar dem jag älskar er), gråter när jag vill och biter aldrig bara ihop och skiter i hela skiten. Ändå undrar jag när det ska smälla.
onsdag, maj 24, 2006
Mössa
Jag är trött på alla människor. Jag är trött på Konsumkärringen, på studentmiffona och på busschaufförerna. Jag är trött på alla stroppiga, moderiktiga och leende människor. Jag är trött på de som gråter. Jag är så trött på vädret. På Blåsten och Regnet och Solen i mitt hjärta, och Åskan som går. Jag är trött på missbruket av ord och av jorden. Jag är så trött på det. Jag är trött på TV-tablån. Jag är trött på lugnet. Jag är så trött på stormen. Jag är trött på er allihopa. Jag är trött på de som tycker och på de som håller med. Jag är trött så in i helvete på att tycka. Jag har tröttnat på att hålla med. Jag är trött på leden och trött på diket. Jag är så trött på sömnlöshet. Jag är så trött på att vara vaken. Jag är så trött på människorna. Jag är så jävla trött på mig själv.
Stilla sorgsen
Är du självömkande, självbedragen, själv. Just själv, inte ensam. Som tur är finns det alltid någon som har det värre. Man får lyfta på luren, ringa till O och höra, att han har bryggt kaffe i toalettpapper.
Same old
Tillbaka, dagens faktum. Nu i gryn- och spenatträsket, med huvudet före ser jag ut som ett havsmonster med sjögräs i mungiporna och kaffedarr på svansen. Är inte Rocketman, I'm not the man they think I am at home, oh no. Å vafan lyssnar jag på egentligen? Himla Morricone mitt upp i Elton, wtf.
Oh, nervös nu.
Oh, nervös nu.
Jamen sov då kvinna
Tillbaka, tillbaka i allt? Klockan blev elva, klockan blev tolv, klockan blev två, halv tre. Det var orimligt svårt att somna inatt. Små ohemula önskningar om kärlek i Lundatrakten fladdrade runt på ett irriterande sätt och jag kunde inte fånga dem, inte hänga dem på väggen. Små önskningar om kärlek på det stora hela fladdrar latent, men jag brukar ge dem på båten. Idag, tenta. Klockan fjorton till arton någonstans. Det känns förberett och inte så nervöst, än.
Använd och naggad i kanten, ett ärr en skrapa en stukning och jag känner mig som ny.
Använd och naggad i kanten, ett ärr en skrapa en stukning och jag känner mig som ny.
tisdag, maj 23, 2006
Höör muur du?
Som en liten trasa sitter jag åter igen framför min Fujitsu och kisar mot skärmen. Jag har guldklimpar av strålande minnen från kulturgyttret i fickorna. Eftersom min kropp känns som en vältuggad snuttefilt efter den här hälsoresan ämnar fröken bara tillhandahålla sedvanlig lista. För mer utförlig detaljredovisning hänvisar jag till min sekreterare. Jag har en ny nu. Den gamla la antrax i kaffet, den subban.
På plus:
På plus:
- ett par tusen fnitterattacker
- ett par tusen hästgarv
- ett par tusen kilometer promenad
- ett par tusen Berliner Pils
- en wurst
- ett par öppna dansskor i röd sammet
- en knallröd stickad tröja
- en rödrandig t-shirt (för omsömnad)
- en jävligt gay partytop
- faktiskt godkänt antal timmar matematik
- en mening grekiska
- en del aska
- en del tjära
- en del män
- ett par tre kilo
På minus:
- ett par tusen timmars sömn
- ett par tusen kronor
- ett par burkar hårprodukt
- ett par koppar kaffe/dag
- två (o)postade vykort
- en del vett
- en del sans
- en del Holmska moderskänslor
Netto:
- fyra kronor
- kärlek
söndag, maj 21, 2006
Kap 2, där jag dreglar pa frökens arm, Holmskan landar pa Schönefeldt, vi pratar med Leonardo och jag träffar min drömman
Jag, vad ska jag säga. Livet är som en dimma. Berlin är Berlin är Berlin men det här tangentbordet är inte vad det borde vara. Igar pluggade jag flera timmar pa förmiddagen, vilket just nu känns helt avlägset, men nöjd är jag och bra gick det. Sen dess har vi väl inte riktigt varit lika sunda, nej. Rullat lungorna i aska (herre vad äckligt, rökförbud pa krogen rockar sa jävla fett), träffat min drömman pa "Für mich oder für dich" sa nu vet jag i alla fall att han finns (marco, liebling), ätit dönerkebab och druckit pilsen under lindarna med shoppingkassar upp till öronen. Även om Soffan inte gillar mina nya röda kan jag garantera att det är de snyggaste skorna världen skadat (med ring). De ska pa ikväll, tillsammans med svart kjol och korkskruvar till White Trash, klubb, restaurang och bar. Assa, fraga inte.
OCH. Holmskan har landat! De tre är tillsammans och leker igen! Berlinare, las in era barn, kedja era män och rulla fram tapparna, aber schnell bitte!
OCH. Holmskan har landat! De tre är tillsammans och leker igen! Berlinare, las in era barn, kedja era män och rulla fram tapparna, aber schnell bitte!
fredag, maj 19, 2006
Von Berlin mit Liebe
Schatzen, hier ist wunderbar! Die Syrenen und die Sirenen, das Neukölln und die absolutliches fantastiches Berlinskan. Ich spreche mit jemanden Deutch, aber es fehlst mir zu verstehen wenn sie nicht mir vertstehen. Gestern haben wir im eritreanischen Resaturant gegessen und im Bar geneüber Trinken getrunken. Ich siehe wie die spanische Königin aus, hat man gesagt. Danke danke. Die Deutscher wissen ja nicht wie man eine normales Gimlet machen. Also, iche liebe diese Stadt! Ein Mann mit einem sehr hübschen Hut hat mir seine telefonnummer gegeben wenn ich in die Toalettenslange gewesen sind. (Sein, wäre, gewesen, gesind). Viel spass aber halla. Dann sind wir nach Club Magnet gefahren, mit alles zu viel Weissbier in der, ja, Mage. Die Wohnung von Berlinskan ist auch perfekt, groß so in der Helvete. Jetzt will ich nach Stadtmitte gefahren um sie zu treffen. U-bahnkarte und alles, check.
Liebe Liebe Liebe!
Liebe Liebe Liebe!
torsdag, maj 18, 2006
Kom ihåg Leksandsknäcke och Käck
Jag äter en enorm frukost just, och sköljer ner den med kaffe. Kaffe skulle kunna vara det mest frekvent förekommande ordet på den här bloggen. I mp3-spelaren finns Bloomfield, Kooper&Stills Super Sessions, lite Dolly, en hel del Nina Simone, John Lee Hooker, och faktiskt lite Kings of Convenience och Jens Lekman.
Smessat:
Bebis, hur ska vi sova när vi är hos dig alla tre?
Holmskan på min vänstra arm och Christina på min högra.
Jag kan bara anta att vi kommer att få det ruggans mysigt på plats. Mina allra varmaste så länge, kärlek!
Smessat:
Bebis, hur ska vi sova när vi är hos dig alla tre?
Holmskan på min vänstra arm och Christina på min högra.
Jag kan bara anta att vi kommer att få det ruggans mysigt på plats. Mina allra varmaste så länge, kärlek!
onsdag, maj 17, 2006
Rara har svaret
På vägen hem från den underbara glädjeextraherande Holmskan, snubblar och snavar och jagvetefan varför jag aldrig lärde mig att gå. Liksom alla sensuella kvinnor gick hon med fötterna inåt. Skrev Peter Høeg? Vi kanske kan säga så.
På språng
En kvick avstickare från jobbet för att eh.. fixa en grej och hela stan är osäker. Jag stötte på både Elisabeth Höglunds och Carolas look alikes. Jag gillade madame Höglund mer i rött hår då. Det verkar vara något av ett vinnande koncept det där med rödbettor. Snart kommer vi Berlin!
Ikväll, siciliansk 25-årssallad hos Holmskan. Det är svårt att fixa överraskningsmiddag för henne hemma hos henne, men vafan liksom.
Annars har det varit en dag på jobbet, men på öfvervåningen denna gång. Fint som snus, med mycket charmant sällskap. Jag har fått börsen i örat hela dagen.
Ikväll, siciliansk 25-årssallad hos Holmskan. Det är svårt att fixa överraskningsmiddag för henne hemma hos henne, men vafan liksom.
Annars har det varit en dag på jobbet, men på öfvervåningen denna gång. Fint som snus, med mycket charmant sällskap. Jag har fått börsen i örat hela dagen.
tisdag, maj 16, 2006
Tur att man kan äta würst i Berlin
Nivån på mina middagar när jag är på slätten, jag kanske inte borde dela med mig. Eller så lägger jag ut det i etern, ok då. Två dagar i rad, quinoa och spenat. Igår au naturelle, idag med lite riven ost på. Till anrättningen ljummet kranvatten och nyheterna. Mellanläge, vad är det? Antingen lagar jag mat som vore jag rik, eller så förvandlas jag till köksasket och äter tvåkomponentsröror omväxlande kalla och varma.
Packa
Panik utbryter i det Harawayska hemmet. Min tröttaste BH är försvunnen. Just den, utan resår, utan definierbar färg, utan form och reson, som är det skönaste ett förmodat litet indiskt barn har producerat. Var är den, jag kan inte åka till Tyskland utan den, var är den, å var!?
Avancemang my ass
Det här:
Skulle det vara ett större misslyckande att läsa 180 p Drömutbildning på Utopihögskolan och sen stå utan jobb, eller att läsa 180 p BlodSvett&Tårar på HardWork Acamdemy och få ett riktigt toppjobb, där man vantrivs? Om man svävar på sina rosa moln och tillåter sig att göra det högt och innerligt nog är sannolikheten att komma över drömjobbet ändå större än om man skiter i hela skiten och tar det säkra före det osäkra. Hur ska jag veta hur riskbenägen jag är? Vad är det värt? Jag är inte närmare min dröm om självförverkligande på ett fint jobb i kostym än i kassan på Domus, men jag har åtminstone inte närt en hopplös dröm vid min barm. Det kan vara effektivt att kväva drömmar med ens de uppenbarar sig, så slipper man bli besviken senare. I sann svensk anda tycker jag mig ana en gyllene medelväg, men även detta medel är ju subjektivt. Hur som helst går tentan om en vecka och jag kommer att sitta där och plita.
skrev jag på trettondagen i år. Det var mitt andra blogginlägg ever och se, se så långt hon har kommit sedan dess. Jag kunde lika gärna ha skrivit det idag, just nu, just här i den röda soffan. Trettondagen var tid prebordeauxsoffa.
Skulle det vara ett större misslyckande att läsa 180 p Drömutbildning på Utopihögskolan och sen stå utan jobb, eller att läsa 180 p BlodSvett&Tårar på HardWork Acamdemy och få ett riktigt toppjobb, där man vantrivs? Om man svävar på sina rosa moln och tillåter sig att göra det högt och innerligt nog är sannolikheten att komma över drömjobbet ändå större än om man skiter i hela skiten och tar det säkra före det osäkra. Hur ska jag veta hur riskbenägen jag är? Vad är det värt? Jag är inte närmare min dröm om självförverkligande på ett fint jobb i kostym än i kassan på Domus, men jag har åtminstone inte närt en hopplös dröm vid min barm. Det kan vara effektivt att kväva drömmar med ens de uppenbarar sig, så slipper man bli besviken senare. I sann svensk anda tycker jag mig ana en gyllene medelväg, men även detta medel är ju subjektivt. Hur som helst går tentan om en vecka och jag kommer att sitta där och plita.
skrev jag på trettondagen i år. Det var mitt andra blogginlägg ever och se, se så långt hon har kommit sedan dess. Jag kunde lika gärna ha skrivit det idag, just nu, just här i den röda soffan. Trettondagen var tid prebordeauxsoffa.
måndag, maj 15, 2006
Inget särskilt
Samtal med England och mittuppeimassastudiernaCohen. Jag förstår inte vad de gör, juristerna, men det innefattar många sidor text och en jäkla massa cuppa. Asså, det där teet. Igen, jävla skitdryck och inte konstigt att engelsmännen är som blaskiga vattenpölar med unibrow och väderlekskomplex.
- You think it's gonna rain?
- Well...
- You think it rained last night?
- Well...
Väderprogram på TV är som britter. Visar vilket väder det har varit under dagen. Vilket väder det är just nu. Vilket väder det hade kunnat bli. Gärna flera gånger i timmen, så att alla vet att det regnade i Ytterby och var sol i Österbymo klockan elva imorse. Wtf liksom.
Det här inlägget har tagit mig en timme att skriva. Snittar med andra ord cirka nollkommafem ord i minuten. Bra där.
- You think it's gonna rain?
- Well...
- You think it rained last night?
- Well...
Väderprogram på TV är som britter. Visar vilket väder det har varit under dagen. Vilket väder det är just nu. Vilket väder det hade kunnat bli. Gärna flera gånger i timmen, så att alla vet att det regnade i Ytterby och var sol i Österbymo klockan elva imorse. Wtf liksom.
Det här inlägget har tagit mig en timme att skriva. Snittar med andra ord cirka nollkommafem ord i minuten. Bra där.
Om manlig och kvinnlig vänskap
Det som luktar hägg kanske inte är hägg ändå för jag är så bra på att uppfinna min egen verklighet. Det luktade så i alla fall, under hennes lugg där blicken svartnade. Vi satt i det lilla rummet som utgör samlingspunkten och jag frågade min vän om han skulle hemåt, och det skulle han och hennes ögon på mig, gud. Stjäl honom inte, trots att han inte är vår, sa de. Ja, inte fan är han då min heller, så ta din blick som du inte riktigt vågar kasta och spegla dig själv i den. Se inte på mig med den. Det verkar så löjligt, när du förskrämt beundrar mig med ena ögat och hotar mig med det andra.
Ha den äran finaste
Till fröken med BH-dansen. Hon som ser verkligheten som den är. Hon som tillåter en att vara allt man är, utan ifrågasättanden och skeva leenden. Hon som skrattar öppet och varmt och känner igen en stickling. Hon som dansar tills natten blir ljus och dricker kaffet lika starkt som jag. Som alltid välkomnar, alltid håller ihop, alltid ser. Som får MacGyver-boxen i julklapp och skrattar så att tårarna rinner till Robin Williams live on Broadway. Look, I give de zigarett to a bebe. Suck on it my darling. Till fröken som fyller tjugofem idag och befinner sig on the downhill side, grattis! Grattis grattis finaste Holmskan, med tulpaner och phalaenopsis och hela brickan fylld av kakor. Underbästa du!
På plats
Som en pianokonsert med svaga dissonanser, är det inte det vackraste någon någonsin. Du har gått ner igen sa K, och sen sa M det också. Jag blev besvärad och förtjust och förfärad över att jag blev förtjust och nekade. Det var sant, det har jag inte. För varje kilo ner minst lika många upp och derivatan, den förbannade saten. Om jag gjort som mamma sa och blivit humanist kanske den hade varit mindre framträdande. Men alla byxor sitter där de ska och inget ska börja fladdra någonsin igen. You're safer with me here.
söndag, maj 14, 2006
Eventuella lösningar
Byta ut sitt blod mot formaldehyd.
Dricka upp sin mjölk.
Sluta att rimma när jag talar.
Leva ut.
Börja tro innan Knyttet kommer på att jag ljuger.
Använda den orange tandborsten, nu.
Återigen, byta kanal.
Å just det. Säga upp bredbandet.
Maila chef.
Börja träna?
Dricka upp sin mjölk.
Sluta att rimma när jag talar.
Leva ut.
Börja tro innan Knyttet kommer på att jag ljuger.
Använda den orange tandborsten, nu.
Återigen, byta kanal.
Å just det. Säga upp bredbandet.
Maila chef.
Börja träna?
Teacher teacher do us a favor
Om jag tänker på att det är kemiskt, kemiskt, kemiskt. Det är ett underskott av serotonin. Istället kan jag fundera på vad jag ska packa till Berlin. Det är många dagar kvar men det räcker som koncentrationsabsorbtion. Det vore fint att ha en sådan, inställbar skulle den vara. Jaså, idag extra styrka? Två hack till höger. Söndagar extra lugn? Öppna spjällen och vrid vänster. Bitte por favor please tack. Det blir lite lätt fånigt att lägga fram ett par byxor och fem par strumpor på söndagen, när man far på torsdagen.
Saker jag inte förstår
Varför leta efter något vi inte är värda. Varför hetsa när vi vill att det ska ta slut. Varför måla röda naglar när vi inte vill synas. Varför jaga en sanning vi inte vill höra. Varför önska bli förstådd när vi ändå bestämt att ingen förstår. Varför vara speciell när vi ingen är. Jag förstår inte.
lördag, maj 13, 2006
Tjäna till
Någonstans vid Kroatiens kust är det dimmigt och gråkallt. Lägenhetshotellet är i stort behov av en fasadrenovering. Rappas om, så att det vita inte ser lika smutsigt ut som horisonten. Vi står i ett av de övre fönstren och långt nedanför stupar slänten ner i ett brusande hav som är precis lika fuktigt som himlen. På ett snöre som vi hänger ut över blecket har vi knutit fast en magnet. Det är för att locka tillbaka katten. Den lilla grå katten råkade springa bort och min syster gråter. Konstigt nog är katten inte svartvit, den är grå. Om den någonsin kommer tillbaka alltså. Nedanför dånar havet med sina vitpiskade vågkammar mot kanten av berget. Det är en kilometer mellan oss och randens brusande avgrundsvarta och där någonstans sitter den ringa grå katten som inte känner av vårt magnetiska fält. Varför gråter min syster över ingenting? Vi lockar med snöret men när jag lutar mig ut genom fönstret sitter den där, som ett eftergivet väsen någon askat ur en kopp. Den fryser trots den mjuka pälsen och den gråter också. Jag hänger mig ännu längre ut så att fönsterkarmen skaver mot höftbenen. Katten böjer sig som en båge när jag lyfter in den i rummet. Skuggorna hade varit skarpa om solen inte lyst för full styrka bakom slöjorna av rök och ånga. Nu är allt stilla. Min syster snyftar. I hörnet på sängen sitter den undsatta katten med päls som färgats mörk av varma tårar. De strilar fortfarande från smala pupiller, salta tårar. Varma och salta, gör mörkgrå rännilar i pälsen runt nosen. Varför gråter du, varför gråter du? Till slut kan jag inte låta bli att fråga. För att jag har feber, svarar den. Min syster lyfter sin blanka blick mot oss på sängkanten. Jag har feber, svarar den igen. Jag är förlorad trots allt.
fredag, maj 12, 2006
Pst
Marianne Fredriksson ligger alltså slutligen på mitt nattygsbord. Det var förmodligen inte happy cow utan klimakteriekossa. Bara säg det. Så så. Jag ska inte.
Det var en afton i början av maj
Säg vem som gjorde det. Vem la happy cow i mitt kaffe? Jag känner mig som en, har gjort det hela dagen och ämnar fortsätta hela kvällen. Det är så krispigt grönt att det går att äta våren, sjunga fåglarna, dansa sommarvinden. Volleybollpojkarna har lagt undan sin boll, ser jag. De dricker öl istället, på en filt precis här utanför. Jag kokar potatis till salladen och rör i såser och lyssnar på ljuden. O, G och Mademoiselle kommer snart med glöden. Det här blev inte roligt inte, men jag får skylla det på det mycket mystiska euforiska tillståndet.
Kärlek.
Kärlek.
Över en symaskin
Knyttet och jag pratar känslor:
- Det är inte det som är centrum, egentligen.
- Nej, det är ju derivatan man är rädd för.
- Ja, visst.
- Men stannar man sen är det lugnt, det är bara det...
- Ja, visst.
- Och sen, när man börjar optimera sin tid, det går aldrig att sluta tänka på det.
- Allt är kvantiserat. Mer vitt?
- Det är inte det som är centrum, egentligen.
- Nej, det är ju derivatan man är rädd för.
- Ja, visst.
- Men stannar man sen är det lugnt, det är bara det...
- Ja, visst.
- Och sen, när man börjar optimera sin tid, det går aldrig att sluta tänka på det.
- Allt är kvantiserat. Mer vitt?
torsdag, maj 11, 2006
Makten är allas
Så, vad gör jag med makten? Jag wokar broccoli. Jag bestämmer också, ofta, vilken hårfärg jag ska ha. Om jag inte hade slarvat bort batteriladdaren till digitalkameran hade jag lagt upp en bild på den nya. Det känns lite oinspirerat att vara här. Mitt liv pågår i en annan stad medan jag utelämnad får ringa och checka av vad som händer ibland. Hallå, vad har hon gjort nu? Jaså? Alla borde bestämma mer i sitt eget liv. Fick ett långt brev, handskrivet du milde, från Sundsvall. Hon får mig alltid att tänka. Planen ser ut som följer:
Bli lycklig.
Som det känns i huvudet just nu torde en inte alltför vansinnig plan lyda:
Plugga klart i stadigt tempo sin panik. Försöka att inse att mina kvaliteter inte kommer till sin fulla rätt inom det område jag utan vidare eftertanke valde för ett par år sen men att jag fortfarande besitter dem, trots allt. Sen vill jag, med examen i hand och en smula mer kick ass-självförtroende, söka de jobb jag verkligen vill ha. De kommer inte ha något med mina studier att göra. Jag önskar att jag hade varit tjugofem i huvudet när jag var arton. På ett sätt. Jag vill att vägen ska vara det lyckliga. Jag kommer aldrig att nå fram ändå. Kanske, att det är just det som är tjusningen. De ringare mönsterdetaljerna skulle kunna vara att tagga ner på diverse områden. Bara låta gå. Göra som Shirley säger. (Jag kommer att sörja dig finaste, rosor, rosor.) Jag är för jävla allvarlig.
Wokad broccoli är mycket gott.
Jag missar redaktionsmötet idag. Tänk bort stress, tänk bort. Tänk värmedyna och middag med Knyttet. Tänk brinnande björkpollen. Tänk rara J som skickade Her Space Holiday. Har lyssnat på hans The Young Machines oavbrutet sen dess. Tänk första juli första juli första juli. Tänk om en vecka och hälsa på Berlinskan med Holmskan. Tänk på något annat. En idé kunde vara att sluta läsa folks essays och inte bli så här kollrig. Men tänk, jag är glad här i solen. Tänk på det.
Bli lycklig.
Som det känns i huvudet just nu torde en inte alltför vansinnig plan lyda:
Plugga klart i stadigt tempo sin panik. Försöka att inse att mina kvaliteter inte kommer till sin fulla rätt inom det område jag utan vidare eftertanke valde för ett par år sen men att jag fortfarande besitter dem, trots allt. Sen vill jag, med examen i hand och en smula mer kick ass-självförtroende, söka de jobb jag verkligen vill ha. De kommer inte ha något med mina studier att göra. Jag önskar att jag hade varit tjugofem i huvudet när jag var arton. På ett sätt. Jag vill att vägen ska vara det lyckliga. Jag kommer aldrig att nå fram ändå. Kanske, att det är just det som är tjusningen. De ringare mönsterdetaljerna skulle kunna vara att tagga ner på diverse områden. Bara låta gå. Göra som Shirley säger. (Jag kommer att sörja dig finaste, rosor, rosor.) Jag är för jävla allvarlig.
Wokad broccoli är mycket gott.
Jag missar redaktionsmötet idag. Tänk bort stress, tänk bort. Tänk värmedyna och middag med Knyttet. Tänk brinnande björkpollen. Tänk rara J som skickade Her Space Holiday. Har lyssnat på hans The Young Machines oavbrutet sen dess. Tänk första juli första juli första juli. Tänk om en vecka och hälsa på Berlinskan med Holmskan. Tänk på något annat. En idé kunde vara att sluta läsa folks essays och inte bli så här kollrig. Men tänk, jag är glad här i solen. Tänk på det.
Ovädersdrömmar
Med vaga hopp om regn till eftermiddagskaffet går man snart till där lärdomen sitter i väggarna, händerna i håret.
What Foucault is interested in is the ‘how’ of power. By that he means: ‘By what means is power exercised?’ and ‘What happens when individuals exert power over others?’. What it means to analyze the ‘how’ of power is to analyze power relations rather than power in itself.
Makt, över mig har jag makt. Så gör något då.
What Foucault is interested in is the ‘how’ of power. By that he means: ‘By what means is power exercised?’ and ‘What happens when individuals exert power over others?’. What it means to analyze the ‘how’ of power is to analyze power relations rather than power in itself.
Makt, över mig har jag makt. Så gör något då.
onsdag, maj 10, 2006
Kjell kriminell
Teincidenten var inte mitt fel. Jag tycker faktiskt att jag handlade logiskt hela vägen. Kaffeincidenten i D-husbiblan däremot, skulle kunna vara mitt fel. De torra tanterna undanber sig födoämnen i lokalen, varför jag måste smuggla in kaffe och smörgås (med tomat och cheddar) i väskan. Well... Houston. De stackars papper som inte redan sen tidigare var fläckiga är det nu, och väskan bidde blöter i botten. Så kan det gå när man är olaglig... to live outside the law you must be honest. Jojo.
Go fug yourself, typ
Pollenjävlaskithelveteochkukbajsfenomen-varförkaninteträdjävlarnaknullasomvanligtfolk!!?
tisdag, maj 09, 2006
Ett öga trött
Kaffe och whisk-hrmhrm-y (hysch) hos G. Min hals kan inte bli skrovligare, I kid you not. Det är något tjall på i-tangenten. iiiiiIIIIiiii. Uhum, tröttheten var det.
Godnatt värld.
Godnatt värld.
Skota hem
Och jag håller i för glatta livet men egentligen inte eftersom jag inte alls behöver hålla särkilt hårt i lyckan som är nollplus och inte avgrundsolycka och det har suttits i en bänk och druckits java igen på välkänd mark och träffat m och j och m nummer 2 och handlats på hyttan där bananerna var riktigt billiga innan solen har hunnit gå ner ska jag sy i byxorna och byta tv-kanal och gå till hyttan igen för kaffet är slut fast jag har redan hunnit göra planer som jag inte skulle lite sådant får man räkna med.
Håll i nu
Jag kan se barbröstade manliga volleybollspelare från mitt lägenhetsfönster. Det måste vara ett plus med att återigen befinna sig på slätten. Synd att muskler inte är min grej. Synd att rockers inte lirar volleyboll. Synd att det knappt finns några riktiga kvar.
Här igen, alltså. På det östgötska låglandet, med fläckar på tröjan och byxorna på sniskan, vilket för övrigt måste vara det bästa sättet att åka tåg på. Jag sov hela vägen och dregglade.
Här igen, alltså. På det östgötska låglandet, med fläckar på tröjan och byxorna på sniskan, vilket för övrigt måste vara det bästa sättet att åka tåg på. Jag sov hela vägen och dregglade.
måndag, maj 08, 2006
July July F
And now, what you've all been waiting for. Me, in an apron, singin' the blues (not my own but Nina's) and doin' the thing with the bip and the bop and the barabim. This place looks like Ramallah, need a big tidy up. I look like Cinderella 2k, for sure and no, there will be no picture. It would be lovely to have you here in July, David. You have to see the Vasamuseum. Twice, at least. It will be sooo boring and I'm gonna laugh out loud.
Dagens Jerome K Jerome
Ibland gör man, som alla säkert vet, saker för att spara tid. Tid är en dyrbar vara som bör vägas, mätas och putsas innan den används. Helst ska den bara användas vid högtidliga tillfällen. En helt vanlig måndagmorgon kan inte ens med lite av den berömda goda viljan sägas vara ett sådant, varför tiden är knapp och bör sparas.
I köket på Alströmergatan denna måndagmorgon stod en kvinna med trassligt hår och mjukisbyxor just i färd med att koka te. Ja, själva kokandet kräver inte så mycket eftertanke. Man slår på vattenkokaren och tittar på vindskuporna mitt emot, mest bara. Det är sen, efter att knappen poppat upp och electriciteten gjort sitt jobb, som själva den tidssparande aspekten av tebryggandet kommer in. För att inte behöva krångla med tesilar och tröga lådor, som verkligen kunde vara i behov av en omgång paraffin för övrigt, bestämde sig kvinnan för snilledraget att hälla ner bladen direkt i koppen. Sagt och gjort. Den rävaktigt listiga planen var givetvis att låta dem sjunka medan hon själv ämnade inmundiga den heta drycken från ytan och därför aldrig komma i kontakt med de uppblötta bladen.
Det visade sig att teblad, ja säkert blomblad också, flyter. Som släken längs Gotlands östkust. Hela det sillösa experimentet kom alltså att kräva en sil trots allt, och vad duger väl bätte till sil än en äggskivare? Perfekt och mycket tidseffektivt. För att liksom fånga upp teet men ändå få väck bladen tog hon en större kopp att använda som uppsamlingskärl. Tanken att utföra hela proceduren över en diskho slog henne inte. Det fanns inget som skulle kunna blaska, bara en tom kopp, ett stycke äggskivare samt en mindre kopp med skållhett vatten. Det var alltså inte utan förvåning som kvinnan upptäckte att teet drällde längs koppens porslinskant och fann sin väg ner mot golvet, via stora delar av köksbänken. Det var heller inte utan förvåning som det heta teet landade på hennes bara fot och det sved till rejält. Det var definitivt med mycket stor förvåning som alla teblad till skillnad från själva teet rann rakt igenom den improviserade och mycket tidssparande äggsilen. På det stora hela var allt mycket oväntat. Det hade inte gått att i förväg beräkna detta kausala händelseförlopp.
Nåväl, så då behövde kvinnan ytterligare ett vertyg, samt även ett plåster. För att fiska upp de simmiga tebladen ur det nu mer väldigt starka teet behövdes garanterat en gaffel. När hon slet ut kökslådan, den med paraffinanspråk, rann lite te ner från köksbänken även i den och blandade sig med knivarna. Efter ungefär fem minuters excess inkluderande ett par meter hushållspapper, gaffeln, tekoppen, en veritabel tesaurus invektiv samt två milliliter återstående vätska var allting klart. Frukosten kunde intagas i salongen, med det bladfria teet, i lugn och ro och med massor av tid kvar.
I köket på Alströmergatan denna måndagmorgon stod en kvinna med trassligt hår och mjukisbyxor just i färd med att koka te. Ja, själva kokandet kräver inte så mycket eftertanke. Man slår på vattenkokaren och tittar på vindskuporna mitt emot, mest bara. Det är sen, efter att knappen poppat upp och electriciteten gjort sitt jobb, som själva den tidssparande aspekten av tebryggandet kommer in. För att inte behöva krångla med tesilar och tröga lådor, som verkligen kunde vara i behov av en omgång paraffin för övrigt, bestämde sig kvinnan för snilledraget att hälla ner bladen direkt i koppen. Sagt och gjort. Den rävaktigt listiga planen var givetvis att låta dem sjunka medan hon själv ämnade inmundiga den heta drycken från ytan och därför aldrig komma i kontakt med de uppblötta bladen.
Det visade sig att teblad, ja säkert blomblad också, flyter. Som släken längs Gotlands östkust. Hela det sillösa experimentet kom alltså att kräva en sil trots allt, och vad duger väl bätte till sil än en äggskivare? Perfekt och mycket tidseffektivt. För att liksom fånga upp teet men ändå få väck bladen tog hon en större kopp att använda som uppsamlingskärl. Tanken att utföra hela proceduren över en diskho slog henne inte. Det fanns inget som skulle kunna blaska, bara en tom kopp, ett stycke äggskivare samt en mindre kopp med skållhett vatten. Det var alltså inte utan förvåning som kvinnan upptäckte att teet drällde längs koppens porslinskant och fann sin väg ner mot golvet, via stora delar av köksbänken. Det var heller inte utan förvåning som det heta teet landade på hennes bara fot och det sved till rejält. Det var definitivt med mycket stor förvåning som alla teblad till skillnad från själva teet rann rakt igenom den improviserade och mycket tidssparande äggsilen. På det stora hela var allt mycket oväntat. Det hade inte gått att i förväg beräkna detta kausala händelseförlopp.
Nåväl, så då behövde kvinnan ytterligare ett vertyg, samt även ett plåster. För att fiska upp de simmiga tebladen ur det nu mer väldigt starka teet behövdes garanterat en gaffel. När hon slet ut kökslådan, den med paraffinanspråk, rann lite te ner från köksbänken även i den och blandade sig med knivarna. Efter ungefär fem minuters excess inkluderande ett par meter hushållspapper, gaffeln, tekoppen, en veritabel tesaurus invektiv samt två milliliter återstående vätska var allting klart. Frukosten kunde intagas i salongen, med det bladfria teet, i lugn och ro och med massor av tid kvar.
Fler textrader
If it wasn't for bad luck I wouldn't have no luck at all...
Obotlig optimist eller pessimist?
Obotlig optimist eller pessimist?
söndag, maj 07, 2006
12-bitars tack
Den lyckliga bloggen. Det är ju det jag vill. Jag vill inte vara en skugga som dimmar igen ett rum när jag kliver in i det. Jag vill inte vara den kletiga känslan av obehag man vill bli av med men som dröjer sig kvar på folks händer. Jag vill verkligen skriva den lyckliga bloggen och leva det lyckliga livet. Observera retoriken, inget kräver svar och till dessa reflektioner finns inga att ge.
Nyss över sushin, som vi plockade upp på Flemminggatan på vägen hem från Rigoletto, konstaterade vi att det varit en riktigt kalasbra kväll. Nämendenlågintepågatansåklartnifattar. Det är lite konstigt. Jag styr över alla mina kvällar och ändå är det värt att påpeka när en av dem varit riktigt lyckad. Lugn, otvungen, avslappnad, halvdåsig, stadsbo, nöjd, tillfreds. Vad var det som gjorde att jag kunde fullfölja ikväll? Varför inte alla kvällar, alla dagar? Exakt vid vilken tidpunkt går lugn ut och vuxendamp in? Va va va?! Återigen, retoriskt.
Hur som helst, se Mission Impossible III om ni diggar fart och konservativaction.
Nyss över sushin, som vi plockade upp på Flemminggatan på vägen hem från Rigoletto, konstaterade vi att det varit en riktigt kalasbra kväll. Nämendenlågintepågatansåklartnifattar. Det är lite konstigt. Jag styr över alla mina kvällar och ändå är det värt att påpeka när en av dem varit riktigt lyckad. Lugn, otvungen, avslappnad, halvdåsig, stadsbo, nöjd, tillfreds. Vad var det som gjorde att jag kunde fullfölja ikväll? Varför inte alla kvällar, alla dagar? Exakt vid vilken tidpunkt går lugn ut och vuxendamp in? Va va va?! Återigen, retoriskt.
Hur som helst, se Mission Impossible III om ni diggar fart och konservativaction.
Bio ikväll, ett par hallongrottor senare
Jag är väl lutheransk, då. Snälla någon ta bort teserna som är fastspikade vid mitt bröst.
I Wish I Knew How It Would Feel To Be Free
I wish I knew how
It would feel to be free
I wish I could break
All the chains holding me
I wish I could say
All the things that I should say
Say 'em loud say 'em clear
For the whole round world to hear
I wish I could share
All the love that's in my heart
Remove all the bars
That keep us apart
I wish you could know
What it means to be me
Then you'd see and agree
That every man should be free
I wish I could give
All I'm longin' to give
I wish I could live
Like I'm longin' to live
I wish I could do
All the things that I can do
And though I'm way over due
I'd be starting a new
Well I wish I could be
Like a bird in the sky
How sweet it would be
If I found I could fly
Oh I'd soar to the sun
And look down at the sea
Than I'd sing cos I know
I'd know how it feels
Oh I know how it feels to be free
It would feel to be free
I wish I could break
All the chains holding me
I wish I could say
All the things that I should say
Say 'em loud say 'em clear
For the whole round world to hear
I wish I could share
All the love that's in my heart
Remove all the bars
That keep us apart
I wish you could know
What it means to be me
Then you'd see and agree
That every man should be free
I wish I could give
All I'm longin' to give
I wish I could live
Like I'm longin' to live
I wish I could do
All the things that I can do
And though I'm way over due
I'd be starting a new
Well I wish I could be
Like a bird in the sky
How sweet it would be
If I found I could fly
Oh I'd soar to the sun
And look down at the sea
Than I'd sing cos I know
I'd know how it feels
Oh I know how it feels to be free
Fisherman's friend och en treo
Om jag hade en ljudmoj skulle jag spela in en snutt whiskyröst att distribuera i etern till er förhoppade (?) glädje. Det kan ha med min flickväns och mitt skådespeleri igår att göra. Man vet att man är en dålig människa när man 1) kraschar någons hemmafest, 2) gör det medan man spelar äkta par och 3) tar emot goda råd om ens fejkade homosexuella förhållande från människor som verkligen bryr sig. Bebi yr omkring, min röst transformeras till Janis Joplin gone bad. Får ragg på Connection.
Jag antar att det är det välförtjänade vansinnet som får mig att skriva i gäster med gäster-stil. Olydiga fejkflator förvirrar sig på ö, rullar nerför trappa, upplever veckans low.
Oh lord, won't you buy me some common sense.
Jag antar att det är det välförtjänade vansinnet som får mig att skriva i gäster med gäster-stil. Olydiga fejkflator förvirrar sig på ö, rullar nerför trappa, upplever veckans low.
Oh lord, won't you buy me some common sense.
lördag, maj 06, 2006
I come to you as a friend
Bistron, är på väg. Det får nog bli en tidig kaffe&oban innan den här damen går och lägger sig med sin hals och sina öron. Men innan, gud kom till Bohême så dricker vi drinkar och diskuterar Donna Haraway med Shirley. I'm gonna make her an offer she can't refuse. Gud alltså.
Kärlek.
Kärlek.
Saturday in Savannah
Lite grill, premiär faktiskt, bankbubblet, en hals senare. Det kliar i mina öron, vilket är ett typiskt dåligt tecken. Halsen är bortdomnad. Jag har i alla fall en sexig röst ett par dagar framåt, kanske ska göra telefonförsäljarkarriär.
Nu är det förvisso inte söndag än, men Nina I love you.
Nu är det förvisso inte söndag än, men Nina I love you.
O'boy-ring är INTE hett
Om den där dansen. Jag har ändrat mig. I shall be released, den ska det vara.
fredag, maj 05, 2006
Varför ska det vara så svårt att hålla i
Och ibland när man står med vinöppnaren i handen och surar i köket en fredag då solen verkligen värmer och O och S har gått till Klippet för att handla döda djur att äta opp och Holmskan och Elli är på väg med sina vita leenden för man en konversation som bara tar luften ur en som är precis det man inte vill men exakt det man behöver höra och världen är så stor och man själv är så liten och det är just så det ska vara och sluta med sina självuppfyllande melankoliska profetior för man är det man vill vara och rödvinet är av en bra sort.
Perspektiv
Holmskan igår, om ångest och melankoli: Asså, det är bara att inse att allt är skit, samhället suger liksom, men att det är rätt bra ändå. Man har det rätt bra.
Vad ska jag säga. Jag hjärta Holmskan. Tack tack tack puss puss puss. Champagnebubbel i parken ikväll, tack till Den Jättestora Banken.
Vad ska jag säga. Jag hjärta Holmskan. Tack tack tack puss puss puss. Champagnebubbel i parken ikväll, tack till Den Jättestora Banken.
Hur vinner man då, J?
Reglerna är: "Du skall göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra det samma och fortsätta kedjan. De skall även bifoga de här korta reglerna i sitt meddelande."
Längst ner i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar, jag kommer även att gå in på deras bloggar och meddela att de är utmanade.
1. Jenny bebe, sorry men jag är en copycat. Jag skrämmer också folk. Inte för att jag är rak och bestämd, utan för att jag är brutalärlig om mig själv. Här är jag, ta för er, ni får veta allt. Det tycker människor är läskigt.
2. Jag är beroende av en massa småsaker och en del större. Jag älskar mitt koffeinmissbruk och kan inte sluta att blogga.
3. Jag värnar om min melankoli som om något vackert. Egentligen tycker jag att det är löjligt.
4. Jag är sjukt trött på kärlekscirkusen som bara går ut på bekräftelse men ändå finner jag mig själv jagande efter tekopparna och hästarna på snurran så ofta jag kan.
5. Jag har sneglat åt leopardmönstrat på sistone, fastän jag svurit att aldrig bära detta otyg till dekor.
Well, miss take, your turn. Kärlek.
Längst ner i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar, jag kommer även att gå in på deras bloggar och meddela att de är utmanade.
1. Jenny bebe, sorry men jag är en copycat. Jag skrämmer också folk. Inte för att jag är rak och bestämd, utan för att jag är brutalärlig om mig själv. Här är jag, ta för er, ni får veta allt. Det tycker människor är läskigt.
2. Jag är beroende av en massa småsaker och en del större. Jag älskar mitt koffeinmissbruk och kan inte sluta att blogga.
3. Jag värnar om min melankoli som om något vackert. Egentligen tycker jag att det är löjligt.
4. Jag är sjukt trött på kärlekscirkusen som bara går ut på bekräftelse men ändå finner jag mig själv jagande efter tekopparna och hästarna på snurran så ofta jag kan.
5. Jag har sneglat åt leopardmönstrat på sistone, fastän jag svurit att aldrig bära detta otyg till dekor.
Well, miss take, your turn. Kärlek.
torsdag, maj 04, 2006
Raketforskarnas årskonferens
På temat folk som pratar om saker de inte har en aning om, asså idag på jobbet. När jag säger aning menar alltså jag kofta. Zip. Niente.
Tant M till Tant L
- Javisst, det är därför man inte ska stå under en elledning på julafton klockan fem. Det är då alla lagar mat vet du, ja.
Tant L
-Tänk, det hade jag ingen aning om. Och de går ju igenom allt också, säkert va?
Tant M
- Absoluuut! Guld, metall, järn och väggar. Ingenting kan hindra mikrotässlorna. På julafton kan det vara flera miljoner i luften.
Tant L
-Inte konstigt att ni inte ville ha era barn på det där dagiset bredvid elstationen.
Tant M
- Nej de far igenom allt. Det är därför man inte ska stå så nära mikron heller, eller ha klockradion för nära huvudkudden. Mikrotässlorna finns överallt men där finns det fler.
Jag står stum i kassan jämte och vet inte på vilket fot jag ska lägga över vikten. Vad ska jag säga? Ska jag berätta för mina kollegor hur det svider ett fysikerhjärta? (Det är bevisligen ändå ett sådant av smärtan att döma.) Att det inte finns något som heter mikrotässlor? Att det är ett mått på magnetisk flödestäthet som mäts i enheten T, tesla? Att tässlor inte är små partiklar som far omkring i luften utan fältlinjer? Herre, det skulle liksom inte ens vara värt att andas in luften för att börja den meningen. Dessutom hade jag låtit som en komplett jävla besserwisser. Jag höll käften såklart och log mest. Mina fina banktanter. De är bättre på IPS.
Tant M till Tant L
- Javisst, det är därför man inte ska stå under en elledning på julafton klockan fem. Det är då alla lagar mat vet du, ja.
Tant L
-Tänk, det hade jag ingen aning om. Och de går ju igenom allt också, säkert va?
Tant M
- Absoluuut! Guld, metall, järn och väggar. Ingenting kan hindra mikrotässlorna. På julafton kan det vara flera miljoner i luften.
Tant L
-Inte konstigt att ni inte ville ha era barn på det där dagiset bredvid elstationen.
Tant M
- Nej de far igenom allt. Det är därför man inte ska stå så nära mikron heller, eller ha klockradion för nära huvudkudden. Mikrotässlorna finns överallt men där finns det fler.
Jag står stum i kassan jämte och vet inte på vilket fot jag ska lägga över vikten. Vad ska jag säga? Ska jag berätta för mina kollegor hur det svider ett fysikerhjärta? (Det är bevisligen ändå ett sådant av smärtan att döma.) Att det inte finns något som heter mikrotässlor? Att det är ett mått på magnetisk flödestäthet som mäts i enheten T, tesla? Att tässlor inte är små partiklar som far omkring i luften utan fältlinjer? Herre, det skulle liksom inte ens vara värt att andas in luften för att börja den meningen. Dessutom hade jag låtit som en komplett jävla besserwisser. Jag höll käften såklart och log mest. Mina fina banktanter. De är bättre på IPS.
Extra extra, read all about it
Patetikchock! Vännerna: vi anade det hela tiden. Christina: jamen jag visste inte att de var födda -86 och -87, ok? Jag sneglade bara på snyggona med slängigt hår och svarta byxor och funderade så stilla på om de sneglade på mig också. Jag kan inte bestämma mig för om det är bra eller dåligt att jag får se varenda människas legitimation i det här jobbet. Shit man, barnarov. (Utan prickar. Du skulle bara våga skoja, F.)
Inuti
Mitt liv är en enda röra, det var därför. Jag skäms, för inte är det rörigt egentligen. Inte på pappret, inte som det verkar. I mitt huvud råder undantagstillstånd. Där är ett mishmash av bostäder, tentor, stress, missnöje, längtan, otillräcklighet, rädsla, eufori, besvikelse, resor, strävan, ja allt. Man är inte sina känslor men man känner dem lik förbannat. Jag vill så gärna ha en samlande kraft. En konsistent situation som jag trivs med. Något positivt att alltid landa i. Det något skulle utgöra den största delen av tillvaron. Just nu tar kurserna störst plats, och de har bara negativ inverkan. Mitt största fokus ligger på något som stjäl all min energi, mitt lugn, min ro. Jag tillåter det att vara så. Hjärtat är aldrig still. Tusen tankar slåss där inne, för jag tänker med hjärtat, så har det alltid varit. Tänk om det största vore något i en ljusare nyans, som jag fick hämta kraft ur istället för att dräneras av. De tusen tankarna handlar i princip bara om hur jag ska kunna uppnå det stadiet av lugn som jag tror att jag behöver. Vet. De flesta dagar kan jag resonera kring min egen röra, men andra dagar poppar jag upp mitt i den och börjar gråta. Jag jag jag. Men det här är min blogg.
onsdag, maj 03, 2006
Magsyra
Oro nu. I hela systemet. Vad hände? Jag såg lite Match Point, började tänka på Linköping, läste ett mail från Rara, saknar henne. Ska jobba imorgon och på fredag. Jag borde plugga. Grannarna grälar, låter vasst. Kan vara det.
Tvåkomponent #2
Så har jag visat prov på ypperlig fantasi- och smakrikedom igen. Till lunch, köttbullar och haricots verts.
Wonderland
Åh, det var så bra, så bra. Man vet inte om man är på ett barnkalas eller en rockkonsert när jätteballonger börjar regna ner över publiken och konfetti och serpentiner yr som tiotusentals små fjärilar i neonljuset. Det var verkligen full gas från början till slut. Allsång till yeah yeah yeah och till min förtjusning spelade de In the Morning of the Magician. Stor duk bakom scen, mycket bildspel, japanska figurer och, som jag förstår det, Waynes fru. Hon plaskade omkring i en badbalja med stekta ägg på toast när de spelade Vaseline. Tyvärr hände det som alltid händer när man vill se något på en scen. Vi blev omringade av osannolikt många två- och tiometers. Efter att ha iakttagit hur de slog till ballongerna kom jag fram till att det måste ha varit svenska volleybollandslaget eller nåt. De träffade på loven så där. Sen var det bara uppmikade barnleksaker och blod för hela slanten och jag kände mig som Alice, kunde inte låta bli. Jag gillar skarpt att Wayne är sin egen ljud och ljus, eller att de tror så lite till mans i bandet. Han var inne på scen innan spelningen började också, och harvade runt med sladdar och konfettikanoner och annat viktigt. Sin egen roddare. Sina egna allt. Free Radicals.
Smygkika på Moi's bilder här.
Smygkika på Moi's bilder här.
tisdag, maj 02, 2006
Flaming Lips på Cirkus
Helt sjukt bra konsert! Och ett till! Jag lovar att skriva om allt imorgon; konfettin, ballongerna, volleybollaget och om Wayne, såklart. Power!
Hier komme ich
Ett stycke oplanerad och helt ekonomiskt oförsvarbar resa till Berlin bokad. Jävla German Wings Online. Eller pepp pepp!
Hatar ni inte när folk berättar vad de drömt?
Klockan fyra inatt ungefär, helt kallsvettig och invirad i underlakanet. Det var den värsta drömmen på länge. Jag brukar ofta komma ihåg vad jag har drömt men det är sällan mardrömmar. Inatt mardröm alltså. När jag vaknade var jag helt övertygad om att pilen fortfarande satt kvar i mitt bröst. Vi befann oss i någon form av sjunkande u-båt och denne han, oidentifierbar, skulle ha ihjäl mig med en pil innan vi kvävdes tills döds, genom att för hand trycka den igenom min kropp. Det var svårt och segt och jag dog aldrig men det gjorde fruktansvärt ont i hjärtat och jag tänkte att om jag dör nu så vill jag det inte. Han hade ljusblå skjorta och resten av besättningen låg i sina hängkojer och sov. Det går ändå aldrig att beskriva drömmar men jag var lite rädd att somna om sen. Det bor helt klart ett lysögt monster under sängen.
måndag, maj 01, 2006
Å igen
Tjupp, note to self. Åk inte mer trick än nödvändigt kvällen den första maj. OBMS peakar garanterat.
Please God
It happend again. I got bored. I do quite often, not unlikely with a new hairdo as the result. Now I'm afraid I may have developed similarities with a carrot. The hair is not dry yet so I can't really tell whether it's a catastrophy or not. Over the last couple of years I've tried almost every colour and every length there are. It all started out with me being a regular non-blond. The very classical colour of the rat, that is. From there I decided to go tobacco brunette. Then blond for real. Then I got myself a mad spiral perm. Tiny tiny, never felt so wild. Then straight again. Then red. Then short. Really short, not bob-short. My head was a punkrocker. Then it suddenly turned black. Oh yes. Grandmother thought I looked cute though. Then... nothing. Well, 12 millimetres, but that's close to nothing. Then, since I came home from Ecuador about a year and a half ago, I've actually managed to do very little about it. It's all naturally curly and I like it. Until today when I got bored. Now I await the doom of the Lifetex nutri-care complex, color nutrition, reflex shampoo with shine lights and cinnamon oil. (Suddenly I feel like I've probably destroyed a bit of nature while doing it, too.)
Well, please pray for me.
Well, please pray for me.
Det där med friheter
Och att ta sig dem. Det sker så osynligt. Män gör något, ingen reagerar. Kvinnor gör något och det blir ramaskrin, etikettschockar och fan vet allt som aftonbluddret* skriver. Laila K kissar på dansgolvet. Det blir ett jävla hoolabaloo. Visst är det osmakligt och konstigt, men om hon varit en man? Det hade lätt blåst över som en fyllegrej. Mannen som klockan tre på morgonen ställer sig bredbent över en brunn på Kungsgatan och siktar hyfsat illa blir ändå bara omkörd av smått irriterade taxichaffisar med lika berusade baksäteskunder. Om en kvinna grenat? Någon hade förmodligen ringt polisen. Folk hade förfasats och hånat henne istället för att på sin höjd fnysa lite, som åt mannen. Igår på Discovery, ett reportage om antiloper. (Vänta, det kommer en poäng.) Om hanarnas beteende följs följande kommentarer: de slåss sturskt om reviret. De krigsmålar sig i lera för att verka skräckinjagande. De får sin belöning i och med honans godkännande till parning. Vänta lite nu, tänker jag. Kan någon verkligen veta vad antilophanarna tänker? Någon har alltså byggt en manick som kan ta emot tankevågor från antilophanar? Jävlar i min låda, för det verkar ju helt osannolikt att hanarna skulle slåss fegt, att de skulle kladda ner sig med lera i syfte att bli vackrare och att honan kanske skulle vara den som fick parningsritualen som belöning? Det får passera helt osynligt. Våra mänskliga, vridna värderingar applicerade på djurens värld, ingen notis. Det är inte konstigt att små flickor blir stora flickor och att små pojkar tror att de ska växa upp och bli krigsmålade antilophanar.
*Får vara samlingsnamn för lite allt möjligt.
*Får vara samlingsnamn för lite allt möjligt.